Ruvdag 6 - Stress och hormoner

Godkväll (eller natt? När går det över till natt?) fina ni!
 
Jag hoppas att ni har haft en bättre start på veckan än jag har. Jag har megamycket att göra i skolan denna veckan, dessutom har jag inte börjat på ett skit innan jul, jag har tid både till optikern och läkaren och så är jag fullproppad med hormoner, så mitt humör är såklart inte att leka med. Dessutom är Sienna just nu i en period när hon ständigt slår, river, kniper eller biter mig så fort jag säger till henne eller något går emot henne. Och det är såklart bara mot mig. Hon skulle aldrig få för sig att göra det mot någon annan. Till råga på allt så testar hon gränserna (och mina nerver) till max just nu. Allt hon inte får göra ska hon göra, det finns ingen hejd på ungen just nu. Hon sover sämre än vanligt på dagtid (och jag hade verkligen behövt den tiden att vila då jag är helt slut när det är dags att sova för henne. Men inte hinner jag det inte. Idag fick jag vilat ungefär 30 minuter totalt eftersom jag struntade i att äta, haha!
 
I övrigt så mår jag bra, jag har haft lite huvudvärk praktiskt taget varje dag, svagt illamående lite då och då och mensvärk (eller ja - jag har bestämt mig för att det är livmodern som växer!) kommer även det i omgångar. Vi hoppas på att det är goda tecken och att det ska bli ett plus på stickan när det är testdag! Snaart är det dags!!! Dagarna rusar just nu känns det som och jag kan inte fatta att vår isbjörn varit där inne i sex dagar redan. Men det blir väl så när något händer typ hela tiden. Är det inte heldagspluggande så är det virvelvind som ska rastas. I helgen var vi dessutom och julbakade hos svärföräldrarna. Förutom julbak bjöds det på middag och julgranspyntande. Väldigt mysigt. 
 
Primadonnan som inte alls vill ha kladdiga händer - eller bara älskar papper! 
 
Nu vaknade lillskruttan. Godnatt fina ni! Ha en jättebra vecka!
Och glöm inte att trycka på ❤️ om ni gillar detta. 
Allmänt, Barn, Resan 2.0, Sienna, Vardag | IVF, IVF 2.0 | | Kommentera |

Ultraljud

 
Jag var ju som sagt på ultraljud igår. Nervös som jag var så kände jag mig såklart superstressad och trodde jag var sent ute, haha! Typiskt mig. Men jag kom i god tid och fick till och med sitta ner när jag väl kom fram, det händer inte ofta när jag ska till läkaren. Brukar vara bra på att pricka in exakt rätt tid, speciellt när jag har kidotron med mig. Men det hade jag såklart inte igår, hon droppades ju hos sin mormor och morfar. 
 
I alla fall. Jag anmälde mig i receptionen och fick sitta ner. Det var en väldigt skum känsla. Sist jag satt där så skulle vi se om det fanns något hjärta som slog i min mage. Och innan dess satt vi där med känslor av längtan, önskan, hopp, förtvivlan, ångest, uppgivenhet. Allt i en salig röra. Denna gången var det lättare för mig, både för att vi redan har Sienna, jag vet att jag kan bli gravid och jag har inte lika mycket tid att fundera över hur mycket jag längtar efter ett barn till. Dessutom känns det inte "på riktigt" just nu, även om jag vet att det är det. Det är ju bara tabletter liksom, inga sprutor. Inser till och med nu när jag ligger här i sängen att jag glömt ta dem idag, vilket jag alltid gör innan sängdags. Så illa är det. Så oriktigt känns det. Och ändå, när jag verkligen känner efter, så är längtan, hoppet, förtvivlan, önskan och allt annat där. Det kändes extra mycket igår när jag såg andra par som satt där, säkertligen många av dem med samma känslor. Alla med samma önskan. En enda önskan som binder oss alla samman. 
 
Sen var det dags. En läkare jag tidigare träffat, men som jag har för mig att jag inte var så glad för, kom och hämtade mig. Jag fick dock jättebra bemötande av henne och kände mig trygg. Hon var effektiv och trevlig. Vi gjorde ultraljudet direkt. Det var, som alltid, ett VUL (vaginalt ultraljud) och jag är faktiskt lite chockad över hur enkelt det var att hamna i samma känsla som när vi "gjorde" Sienna. Av med kläder och upp i stolen, inga konstigheter, ingen skam, inget jobbigt. Det blir som rutin när en gör det så ofta och det satt kvar tycker jag. Snabbt och lätt konstaterades det att slemhinnan såg bra ut (och så även allt annat där inne - skönt att höra ju) och jag fick klä på mig igen. Sedvanliga frågor om menstruationscykel och liknande innan jag skickades vidare till sjuksköterska för planering. Fick till mig att på torsdag ska jag börja med vaginaltabletterna Lutinus (progresteron, precis som jag haft tidigare, då i form av vagitatorerna Crinone. Hade faktiskt hellre haft Crinone då de kladdar mindre och bara behöver tas en gång om dagen, Lutinus ska tas tre (!) gånger per dag!) och sedan kör vi insättning på tisdag. Så idag är det exakt sju dagar kvar till insättning! Whohooo! 
 
Jag har så svårt att fatta det fortfarande. Gör vi verkligen detta? Ska vi verkligen våga? Och om vi blir gravida, hur sjutton ska vi klara det? 
 
Fredrik sa idag till om föräldraledighet om tre månader. Vi måste förbereda oss och om jag blir gravid och får en lika jävlig graviditet igen så måste han vara hemma. Så i mars går han på föräldraledighet. Det ger mig lite trygghet att veta att han kommer att kunna avlasta (läs: ta hand om typ allt!) om jag blir så dålig igen. Men vi hoppas såklart på att det inte kommer att hända utan att jag blir gravid och har en fantastisk graviditet så vi kan spendera våren med att mysa och ha kul bara! 
 
Nu hoppas vi på att veckan går fort fram till insättning. Sen är det bara två veckors väntan på testdag (yep, mitt i julen ...).
 
I övrigt har senaste dagarna bestått av plugg, plugg och åter plugg. Spelade match i söndags och hade adventsmys här hemma - kommer lite bilder därifrån så fort jag tömt kameran! I fredags så var jag och Sienna hos hennes mormor - jag för att plugga och Sienna för att leka med sin kusin. Och hur söta är de inte tillsammans? 
 
 
Nej, nu är det läggdags här. Tabletterna är tagna nu och jag är galet trött. Hoppas på en bättre natt inatt än gårdagens kan jag lugnt säga! 
Sov gott där ute. ❤️
 
 
Glöm inte gilla-knappen här under fina ni! ❤️
Allmänt, Barn, Familj, Resan 2.0, Vardag | IVF, IVF 2.0 | | Kommentera |

Tejpbekymmer och badattiraljer

God torsdagskväll på er! (Jag var tvungen att kolla vilken dag det var innan jag skrev och woho! - snart helg!)
 
Vi har haft en spännande dag här hemma. Mamman i detta hushåll har nu, som hon tidigare beklagat sig över, varit förkyld i vad som känns som en evighet och idag gick det så långt att hon vägrade lämna hemmet alls. Minimarodören brukar sällan acceptera detta tystlåtet så alla knep har idag varit tillåtna. Vi har lekt massor, ätit typ 100 gånger och vält ungefär hela hemmet. Men marodören har varit på bästa humör och bara haft en 20-30 utbrott. De flesta för att mamma har mage att inte orka bära på henne hela tiden. 
 
När hon slutligen somnade för sin dagsvila (inte en minut för tidigt för hennes sömntörstande mamma) pysslade modern med spännande hemligheter. Det mest spännande var att försöka få upp tejprullen, vilken jag tyckte var helt ologisk. Jag snurrade sjuttionelva varv innan jag insåg att pilarna pekade på stället där rullen skulle öppnas, inte det håll en ska rulla upp tejpen på. Logiskt? Nej!
 
#heltfelhåll
 
Efter uppvaknande av ovan nämnda marodör så började humöret tryta på mini. Desperata mamman (alla knep tillåtna) tog då båda överfulla leksakssäckarna och hällde dem rätt ut över golvet, la sig bland dem och agerade klätterställning. Samma mamma är nu väldigt otaggad på att röja tillbaka allt igen. Det hade varit lättare att bara gå med på ungens krav och köra till Leos lekland. Men varför göra det enkelt för sig?
 
Kvällsnöje
 
När (just idag) högt ärade pappa kom hem (som ungen tjatat om hela dagen. -Pappa? - Pappa jobbar. -Pappa? -Pappa jobbar. i oändlighet), tror ni att hon då vill umgås med honom? Nope, hon letar upp mamma som om hon vore en blodhund som sniffat sig fram till en hjort. Slutligen fick pappan erbjuda bad för att mamman skulle kunna få gjort sitt pluggande. Sen var det nattning. Då tänkte även mamman avnjuta ett lugnande bad efter dagens strapatser. Fast först plocka ur udda föremål ur badkaret. Vad som klassas som badleksaker här hemma är högst oklart. Sjunker ner och stänger öronen för att bara njuta. Att barnets rum låg vägg i vägg och barnet bestämt inte skulle sova (Maaaaammaaaaaa! Maaaaaammaaaaaa! MAAAAAAAAAMMMAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!) gjorde badet lite mindre njutbart. När kiddo sen stod och bankade på sin sovrumsdörr för att komma ut så insåg vi att det kanske var något mer som låg bakom. Hungrig? Jodå! Vräkte i sig mat och slocknade sen på en kvart. Årets föräldrar här. Efter att stackars pappan stått ut med den halvlånga (1,5 timme) nattningen så står han nu, 22:39 och lagar middag (tänk så kontinentala vi är!). Och denna mamma ska nu städa vardagsrum. Heja oss, det är kul att ha barn! 
Hålslev och grytunderlägg funkar utmärkt i badet!
 
 
Ha en fin torsdag(natt) så hörs vi snart!
❤️
 
Förresten! Skulle ni råka gilla detta inlägg så får ni gärna klicka på det lilla hjärtat där det så pedagogiskt står "gilla" här under. Det hade jag uppskattat! 
Allmänt, Barn, Familj, Sienna, Vardag | | Kommentera |
Upp