Hej ifrån sjukstugan!

Jag tyckte att jag skulle passa på att köra en omgång sjukhet (? 😂) till denna hösten. Nummer sju nu, femte förkylningen. Älskar verkligen att vara sjuk, så lika bra att ta vara på alla möjligheter! 😂😂
 
Sienna verkar iallafall vara relativt pigg trots att näsan rinner, men det gör det väl alltid vid denna tiden på året? Tycker det känns så här hemma. 
 
Jag har ju varit lite abcent här den senaste tiden, men det är inte för att jag tröttnat på att blogga, utan för att tiden räcker till dåligt. Just nu har jag vårt lilla monster hemma hela dagarna, vilket, som alla som träffat henne vet, betyder att jag inte får någon chans alls (-- Sienna vaknade här, så fick gå och söva om -  lite till behöver hon sova!--) att skriva under dagarna. Jag hinner knappt gå på toaletten eller äta, haha! På detta så pluggar jag på 100% på distans, tar lite fotouppdrag och spelar handboll. Heja heja liksom! 
 
Men nu försöker jag ändå att få till att blogga lite iallafall. Det är ju en massa som händer här hemma! Men mer om det en annan dag. 
 
Idag har vi, sjukdom till trots, tagit oss hemifrån för att leka lite. Odjuret behövde rastas, och var är bättre än vårt andra hem, Leos Lekland? Vi spenderar helt för mycket tid där kan jag säga! Sienna älskar det (oftast) och det är inte mycket där hon inte klarar. Rutschkanor, klätterställningar och repbroar, allt går som en dans. Kan inte fatta hur hon fixar det, hon är ju så liten fortfarande. Men åka största rutschkanan i mammas knä, nej, det duger inte längre. Helst ska hon åka själv. Var tog min lilla bebis vägen?!
Idag träffade vi våra kompisar Charre, Charlie och Chelsea där, så mysigt! Och kidsen hade såklart megakul! 😍
 
Självklart ska det åkas helt utan mamma
 
 Den unga damen i sitt esse!
 
 
Tyvärr har jag inga bilder från idag, jag har insett att det blir så sjukt kassa bilder där pga ljuset, så jag blir besviken varje gång, haha! Så nu får kameran/telefonen oftast ligga i väskan så kan jag vara med och leka en massa istället. 
 
Nej, nu ska jag passa på att vräka i mig lite mat innan MiniMarodören vaknar igen. Håll tummarna för att jag hinner, så hörs vi förhoppningsvis snart igen, då med lite roliga nyheter!
 
❤️
 

Nu är det verkligen slut...

Idag slog det mig. Nu är det över. Idag är det fyra veckor sedan Sienna senast ammade. Trots att det var jag som ville, och behövde, sluta så är det ledsamt. Men också skönt. Fast hade jag kunnat så hade jag nog helst av allt velat ha ett barnstyrt avslut, det vill säga att Sienna själv hade fått välja att sluta. Men en kan inte få allt. 

Jag är så sjukt stolt över vår amning dock. Innan hon kom så sa jag att jag var glad om jag kunde amma till åtta månader. Jag sa att jag aldrig ville vara ”napp” och jag tänkte sluta att amma när barnet själv kunde be om det (som om hon inte gjort det hela tiden liksom!). Jag hade verkligen noll koll! 

Vi hade dock en ganska svår början. På BB fick Sienna ersättning några gånget då hon inte riktigt fick tag i bröstet. Jag grät, jag svor, jag var förbannad och skör. Jag grät en hel natt för att en barnmorska tvingade mig att gå med på att ge henne ersättning och sa att; "Ja, fast alla kan inte amma faktiskt, så är det bara" och "Det är väl inget att gråta för att du inte kan amma". Jag hade inte orken att skrika på henne, att berätta för henne hur förlegad den tron är. För så länge inget medicinskt ligger till grund så är det en extremt liten andel som inte kan amma. Hur påläst jag än var innan så förvandlades jag till en svag liten flicka där och då när min dotter skrek efter mat och inte klarade av att få tag. 

Första försöket till amning på förlossningen. Här är hon typ två timmar gammal.
 

Nästa dag kom däremot mina räddare till undsättning. En barnmorska och två undersköterskor (tack fina ni, ni räddade förmodligen min amning - jag kommer alltid vara er tacksam) tittade och barnmorskan kände i munnen på Sienna. Hon berättade att sugreflexen verkade sitta lite långt bak och att det kunde vara ett lite kort tungband som borde kollas upp dessutom. Sen sa hon de orden som räddade amningen. "Har du fått prova amningsnapp?" Varför var det ingen annan som gav det förslaget?? Nu hade det gått nästan tre dygn sedan födsel och INGEN, trots alla som försökt hjälpa mig, tipsade om amningsnapp. När jag nekade så blev det full fart på dem. Amningsnapp och pump hämtades och vips - UNGEN AMMADE! Då grät jag lite till. 

 

Första amningstillfället med amningsnapp...
 
 ...och första bilden på en riktig amningskoma.
 

Vi hade sen amningsnapp i åtta veckor innan jag äntligen kunde slänga dem (visst att de räddade oss, men roliga är de inte, haha!). Tröstnapp väntade vi med att introducera till hon var runt två veckor gammal, allt för att inte riskera amningen. Ett kort tag tillät hon den (dock var det mest något som satt i munnen på henne, inte mycket snuttande direkt) innan hon helt la bort nappen. Efter det vägrade hon. Inte för att det gjorde något, hon föredrog ändå bröstet 11 gånger av 10. 

En av de första bilderna utan amningsnapp
 

Ungen var en igel. Amning var det bästa som någonsin existerat. Dessutom så beslutade jag mig för att BLWa, vilket innebar att det var 6 månaders helaming som gällde (dvs inga smaksensationer - INGET utom bröstmjölk, vitaminer och mediciner). Trots att vi vid sex månader började låta henne testa sig fram i matvärlden så var det såklart fortfarande en massa amning. Sienna har alltid kunnat amma var och varannan timme, ibland kände jag mig verkligen som en mjölkko. Och hon har aldrig haft svårt att kommunicera att hon ville ha tutte, inte ens när hon var pyttis. 

Detta är inget jag kommer att sakna med amningen, haha!
 

Men som sagt - 6 månaders helamning. Sen fri amning (dvs hon fick amma när hon ville) till ett år. Då började vi långsamt dra ner, men inte förens hon var 14,5 månader lyckades vi släppa all amning. Det var tufft. Riktigt tufft. Sienna har vilja för tre vuxna och vi är bara två! Men till slut gick det. 

 Sista fotade amningstillfället, då hon i slutet bara ammade på nätterna så är det ont om bilder...
 
 Och sista på en riktig amningskoma! 
 

Älskade unge, alltid har amningen funkat att söva om med!

 

Jag kan dock säga som så att hade jag inte "behövt" sluta, av både psykiska och fysiska anledningar, så hade jag lätt ammat till hon inte längre ville. För hur mycket tårar, smärta och ilska amningen än har gett mig så har den gett mig sååå mycket mer i kärlek, närhet och glädje. Och jag är så lycklig över att ha haft detta med min dotter. Jag är så stolt nu och jag längtar redan till det är en eventuell nästa bebis tur. 

 
Finns det egentligen något vackrare vi kan ge våra barn än den bästa starten i livet? 
Amning, Barn, Familj, Sienna, Sienna växer och utvecklas, Siennas framsteg, Sofies essens, Stunder | Amning, Barn, Bebis, Familj | | Kommentera |

Sienna 1 år!

Jag kan inte förstå att min lilla tjej redan har fyllt ett år. Hur kan tiden bara ha rusat iväg sådär? Min stora lilla tjej, världens bästa, smartaste, starkaste unge. Förmodligen den enda i världen som är envisare än mig, och med all viljestyrka som kan existera i en enda liten kropp. Mitt älskade barn. 
 
Vi hade ett jättemysigt kalas för henne ett par dagar innan hennes födelsedag. Hon älskade verkligen att stå i centrum (ingen är förvånad!) och hon levde verkligen rövare. Det var så galet mycket folk att jag tyvärr inte hann prata ordentligt med hälften. Jag hann inte ta några direkta bilder heller, så jag hoppas på att andra har tagit! 
 
Stort tack än en gång till alla som var där och gjorde dagen så bra! Vi är så glada för att ni finns i vårt och Siennas liv! 
 
 
Gottebord
 
Födelsedagsgrisen med sin favorit, tillika nästkusin, Melker
 
Plättårta var en hit!
 
 
Liten tjej med drottningvinkning
 
Helt slut efter en hel dags firande
Familj, Födelsedagar, Sienna, Sienna växer och utvecklas, Stunder, Vänner | Bebis, Ett år, Ettåring, Födelsedag, Grattis, Kalas, Sienna | | Kommentera |
Upp