Vår resa - del 31

 
Jag vill börja denna del av vår resa med att säga att mycket av det som kommer nu är äkta dagboksinlägg som jag skrivit under tiden allt har pågått. Jag kommer, om det behövs, att lägga till anteckningar som kan förklara eller dylikt om jag känner att det behövs. Är något otydligt så får ni absolut ställa frågor, antingen direkt här i inlägget eller privat. Jag har absolut inget emot att prata om detta och jag skäms verkligen inte för att jag sagt och gjort vissa saker som många säkert inte kan förstå då de inte själva varit i vår situation. 

Jag har inte redigerat något alls för att skydda mig själv. Däremot så har jag tagit bort delar som kan vara känsliga för andra, eller kanske saker som andra inte vill att allmänheten ska få veta. Många gånger har jag bara skrivit en initial, då är det för att personen inte vill bli nämnd i bloggen, något jag vill att alla accepterar. Jag kommer att hålla samma initial för samma person genom hela resans gång. Initialerna kommer inte att ha något med den verkliga personens namn att göra, utan kommer endast att utgå från när personen nämns. Första personnamnet som är borttaget kommer att få initialen A, nästa kommer att få B och så vidare. Jag hoppas att det inte ska ge allt för mycket besvär för er läsare. 

Jag hoppas också att ni kan bortse från eventuella stavfel, syftningsfel och liknande. Jag har redigerat bort en del, men jag vill inte ändra för mycket då det många gånger speglar hur jag känt i situationen, när orden bara rinner ur mig och tårarna gör det svårt att se. Då kan det vara svårt att bry sig om hur språket låter.

  

2016 fortsättning

2016-11-04 - V 7+1

Idag är det ganska jobbigt. Jag hade tid hos psykologen och gick hit. Fick stanna flera gånger för jag mådde illa. När jag var klar så var Fredrik och tränade. Tänkte jag skulle gå hem själv, men inte en chans. Så nu har jag väntat på att Fredrik tränat klart så han kan gå hem och hämta bilen och hämta mig sen. Så illa är det. Fy fan vad jag avskyr illamående, blir så fruktansvärt beroende av andra! Tur att jag har en sådan snäll och omtänksam man som ställer upp och tar hand om mig. Inte alla som har sådan tur. Sen hade jag förstås föredragit om jag kunde gå hem så jag slapp sitta här på en stol i över en timme och bara vänta, speciellt som jag bara vill lägga mig ner och gråta. Bajsillamående! 

 

2016-11-10 - V 8+0

Imorgon är det dags! 13:45 ska vi på ultraljud för att, förhoppningsvis, se ett litet hjärta slå i min mage. Åh, jag är så fruktansvärt nervös! Jag är så orolig att det inte ska finnas något där inne, att min kropp bara tror att jag fortfarande är gravid och att allt är över. Jag vet inte vad jag tar mig till om det är så. Det måste helt enkelt gå bra!

Vi har bjudit in våra föräldrar och syskon på brunch på söndag. Då tänker vi berätta för dem, så länge allt ser bra ut såklart. Vi kommer att ordna en "skattjakt" med ledtrådar som leder till ett hemmagjort pussel. Pusslet är en text: XX+XY=X? De ska sen utifrån det lista ut att vi är gravida (förhoppningsvis!). Jag hade tänkt sätta upp en kamera och smygfilma det, nu hoppas jag bara att det funkar. Ska provfilma imorgon och se så att den inte stänger av sig automatiskt efter ett tag. Nu får vi bara hoppas att de fattar. Ska bli så spännande. Men först ska vi ta oss igenom morgondagen. Jag har så konstig känsla, jag är galet uppspelt och fruktansvärt orolig samtidigt! Jag hoppas verkligen att allt går bra! 

 

2016-11-11 - V 8+1

Åh, så underbart det var idag. Vi fick se ett fint fladdrande litet hjärta på skärmen idag!! Helt fantastiskt, en sån underbar känsla! 

När Fredrik kom hem idag så gjorde vi oss genast i ordning och körde mot RMC. Jag var galet nervös och kunde inte fokusera på mycket annat. Vi var där ca tio minuter innan vår tid och anmälde oss i receptionen. Sen hann vi inte mer än sätta oss i väntrummet innan de kallade in oss. Jag var så nervös, vilket läkaren såg på mig. Hon frågade om hur jag mådde och om jag haft någon blödning, och jag berättade om mitt illamående, tabletterna jag tar, min trötthet och sa sen att jag inte haft någon blödning. Sen var det bara att hoppa upp i stolen. Så nervöst! Det är ett vul de gör när det är såhär tidigt, vilket jag är rätt van vid nu kan jag säga. Hon tittade lite först, sen berättade hon och visade vad hon såg. Först visade hon på ett stort mörkt område och berättade att det var fostervatten. Sen en mindre del däri som var fostret (som det blrjar kallas från i vecka 8) vilket var helt normalstort, och slutligen pekade hon på ett litet fladdrande i fostret, vilket såklart var hjärtat. Såå galet häftigt att se och tårarna bara rann! All nervositet, allt kämpande, allt jobbigt skit har äntligen lett fram till ett litet, litet tickande hjärta i min livmoder. Så fantastiskt! Det var en riktigt mäktig upplevelse!  

Jag fick också veta idag att min uträkning stämt och att jag är i vecka 8+1 idag och har, iaf just nu, bf den 22 juni. Dock brukar de inte behöva ändra ivfares bf datum direkt eftersom de vet precis när befruktningen skett. 

 

2016-11-13 - V 8+3

Idag har vi haft brunch här hemma, och då passade vi på att berätta för våra familjer. Vi hade en skattjakt där de först fick gissa gåtor, sen göra mattetal och slutligen lägga ett "pussel" där det stod XX+XY=X? på. Sen skulle de då lista ut det. Det tog lite ledtrådar och längre tid än vi trodde, men tillslut så gissade de rätt. Och jag grät. Såklart. 

Det var tydligen svårt detta...

 

 

 

Genier spekulerar!

 

Igår berättade vi för ett par vänner då de berättade att de skulle ha barn. Lite kul att de ska ha nästan exakt en månad innan oss. Helt sjukt. Så himla roligt! 

Det har varit en intensiv helg med ultraljudet i fredags, middag hos vänner igår och brunch här idag, så jag är helt slut och mår skit just nu. Vill bara sova och försöka undvika illamåendet genom sömn i några timmar (till jag vaknar av illamåendet vill säga), så nu kastar jag in handduken och hoppas på att jag ska orka med veckan som kommer! 

 

 Gravidätande

2016-11-16 - V 8+6

Fy fan vad jag är trött på att vara illamående nu. Jag vill fan bara kräkas hela tiden. Inte för att min kropp tillåter det direkt. Jag är trött på att vakna av illamående varje natt, att vara utslagen i dagar om jag gör annat än ligga i soffan en dag och att aldrig vara sugen på någon mat och att allting gör att jag mår mer illa. Dessutom börjar medicinen hjälpa mindre och mindre. Måtte barnmorskan skriva ut något annat till mig idag! 

 

2016-11-23 - V 9+6

Förra veckan var vår tid för inskrivning hos BM, och underbart nog så såg hon till att nya tabletter (Lergegan & Lergegan Comp) skrevs ut till mig. Jag började med dem i måndags, och jag kan iaf säga att jag är lite piggare på dagarna och att mina morgnar och förmiddagar är lite bättre. Dock är eftermiddagarna, kvällarna och nätterna inte roliga än! 

I helgen som gått så jobbade jag på ett event i Kristianstad. Turligt nog så var det nog de bästa dagar jag haft på länge, så även om jag fortfarande mådde dåligt så kunde jag ändå vara okej större delen av tiden. Självklart underlättar det också att svärmor vet när jag jobbar med henne. 

Idag har jag varit ute och handlat med mamma och tänkte passa på att skaffa en ny BH. Jag trodde jag skulle gått upp ungefär 1/2 storlek. Nope, TVÅ hela storlekar upp. Hur ska detta sluta!? Ajja, så länge det är dem och inte låren som växer så är jag glad! 

  

2016-12-06 - V 11+5

Fy fan vad jag är trött på att må illa nu. Mina tabletter hjälper litegrann, och det är jag sjukt tacksam för! Jag hatar dock hur vek jag känner mig. Jag brukar försöka köra på som vanligt, praktiskt taget hur kasst jag än mår, men med detta så funkar jag inte som jag brukar!

Jag har inga problem med att vara illamående ett litet tag, då kan jag må jävligt illa men ändå tycka det är ok. Men när jag mår illa precis hela tiden så bryts jag ner totalt och jag pallar helt enkelt innan. Som det är just nu så är jag glad att jag orkar gå upp ur sängen vissa morgnar. Åh, vad jag hoppas att illamåendet sjunker undan mer snart! 

 

Tack för att ni tagit er tid att läsa om vår resa. Detta är det sista inlägget som kommer att komma här.  Efter detta så handlade allt om graviditeten, och det tycker jag inte passar här. Men för er som är nyfikna så gick graviditeten bra (även om den var full av illamående och foglossning), och den 18 juni 2017 kom Sienna till oss. Fruktansvärt efterlängtad efter alla våra år som ofrivilligt barnlösa.

Var inte rädda att höra av er om ni undrar över något, eller vill dela med er av era egna historier eller kanske bara har en tanke eller åsikt. Jag blir fortfarande så himla glad när jag får höra från er.

 

Tidigare delar: 



Gravid, Resan, Sofies essens | IVF, IVF - Försök 3, Resan 2016, Vår Resa | | Kommentera |

Vår resa - del 30

Jag vill börja denna del av vår resa med att säga att mycket av det som kommer nu är äkta dagboksinlägg som jag skrivit under tiden allt har pågått. Jag kommer, om det behövs, att lägga till anteckningar som kan förklara eller dylikt om jag känner att det behövs. Är något otydligt så får ni absolut ställa frågor, antingen direkt här i inlägget eller privat. Jag har absolut inget emot att prata om detta och jag skäms verkligen inte för att jag sagt och gjort vissa saker som många säkert inte kan förstå då de inte själva varit i vår situation. 

Jag har inte redigerat något alls för att skydda mig själv. Däremot så har jag tagit bort delar som kan vara känsliga för andra, eller kanske saker som andra inte vill att allmänheten ska få veta. Många gånger har jag bara skrivit en initial, då är det för att personen inte vill bli nämnd i bloggen, något jag vill att alla accepterar. Jag kommer att hålla samma initial för samma person genom hela resans gång. Initialerna kommer inte att ha något med den verkliga personens namn att göra, utan kommer endast att utgå från när personen nämns. Första personnamnet som är borttaget kommer att få initialen A, nästa kommer att få B och så vidare. Jag hoppas att det inte ska ge allt för mycket besvär för er läsare. 

Jag hoppas också att ni kan bortse från eventuella stavfel, syftningsfel och liknande. Jag har redigerat bort en del, men jag vill inte ändra för mycket då det många gånger speglar hur jag känt i situationen, när orden bara rinner ur mig och tårarna gör det svårt att se. Då kan det vara svårt att bry sig om hur språket låter.

 

2016 fortsättning

 

2016-10-22 - V 5+2

Jag har inte haft mycket känningar idag heller. Lite illamående innan som kan härledas till hunger och senare som kan h berott på att jag åt för mycket ost. En sak jag märkt dock är att jag aldrig riktigt känner mig mätt. Jag är mätt en liten stund, men känner sen en "tomhet" i magen och jag vill gärna äta igen. Försöker att hålla det under kontroll så jag inte bara vräker i mig! Jag har inte heller varit jättetrött, men sprungit på toa litegrann dock har jag druckit en del, så det är såklart inte konstigt. Magen har bara känts lite någon gång, och det kan ju vara vad som helst. Fast jag är gravid så känns det inte så när jag inte har några direkta känningar. Det enda sättet jag kan tro på att jag är gravid är på grund av ömheten i brösten. Den kommer dessutom mest när jag stöter emot dem eller trycker på dem. Jag kan ju dock förstå varför de ömmar. Jag var tvungen att mäta innan eftersom jag själv tycker de ser lite större ut. När jag har mätt mig de senaste månaderna (tar alltid kroppsmått en gång i månaden) så har det sett ut ungefär likadant. Började på 94 cm, men gick ner i vikt under sommaren och i början av september var bröstmåttet 91 cm runtom. Idag var det 97! Helt stört! Inte konstigt att det ömmar och att jag inte får plats i mina BH:s! Det måste ju iallafall vara ett gott tecken på att någon händer där inne! 

 

2016-10-23 - V 5+3

Brösten har idag inte ömmat alls lika mycket. Lite, lite lite när jag verkligen trycker till. Självklart oroar det mig! (Vad oroar inte mig just nu!?)

Jag har varit illamående av och till idag, framförallt hungersillamående (som jag alltid brukar ha!). Nu under kvällen kom dock en våg av illamående som stannade runt 10 minuter för att sen dala av och bli lite "molande". Tror mest det är något jag ätit, men jag är inte säker. Vågar inte ta det som ett gravidsymptom eftersom jag ännu inte fattat att jag faktiskt plussat! 

  

2016-10-24 V 5+4

Idag har jag känt mig liiite mer gravid än senaste dagarna. Framförallt för att jag mått illa i flera omgångar. När jag vaknade var jag smått illamående och kunde bara äta lite till frukost. Vid lunch var jag illamående innan jag ätit, under tiden jag åt och efter jag ätit. Sen gick jag hem och somnade i några timmar (sov 12 av 18 timmar sen kvällen innan, helt galet!) och under kvällen har illamåendet kommit i vågor. Blir bättre en liten stund och sen kommer en ny våg innan det lugnar ned sig lite igen. Men ännu är det iaf inte extremt utan jag kan lugnt leva med det. Fredrik var dessutom snäll nog att springa och handla Ben & Jerrys till mig för att jag var sugen, så jag mådde ändå lite bra trots illamående. 

Det är verkligen en sjuk känsla just nu. Jag längtar så galet mycket till ultraljudet så jag äntligen kan få se ett litet pickande hjärta, men samtidigt är jag så rädd att det inte ska finnas något där att jag faktiskt bara vill skjuta på det. Ungefär som när jag skulle göra graviditetstestet. Jag vill ju så gärna att detta ska funka, att där ska vara ett litet embryo, en början på en liten människa som ska komma ut frisk och kry. En liten, liten människa att älska, att ta hand om och som knyter ihop oss till en riktig familj. Jag kan knappt bärga mig! Kom igen Gollum, visst ska det bli du! ❤️

 

2016-10-25 V 5+5

Fy fan, idag har det varit en jobbig natt. Jag väcktes runt tre av att Fredrik var uppe (han är sjuk så han sover inte heller särskilt bra) och då kunde jag inte somna om. Jag var så galet illamående att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Hade jag varit smart så hade jag gått upp och ätit,men jag klarade inte av det. Det tog säkert minst en timme innan jag somnade om igen. När jag sen vaknade vid sju var det samma visa igen. Galet illamående och kunde inte ta mig ur sängen. Vid åtta - halv nio lyckades jag ta mig upp och ut i köket för att äta. Maten dämpade turligt nog illamåendet, även om det inte försvann helt. Men jag klagar verkligen inte, alla brevis på att där är något inne är ren och skär lycka! 

Kväll;

Jag har varit illamående konstant idag. Utom när jag sovit. Jag har försökt äta, dricka och alla möjliga saker, men illamåendet har inte släppt. Eftersom det är ett tecken på att Gollum är på plats så är jag jätteglad över det, men lite småjobbigt är det allt. Imorgon ska jag ut och träffa Emma, då får jag lite luft och det kan förhoppningsvis hjälpa. Brösten har också ömmat idag. Jag märkte det inte jättemycket så länge jag låg ner, men när jag satte mig upp lite halvfort så kändes det som att de skulle ramla av! Såååå skönt (eller?)! Mitt humör har inte heller varit 100 idag. Jag har lite väl lätt för att bli arg och gnällig även om jag kämpar för att inte bli det. 

Jag blir så sjukt nojig ibland. Idag är en dag när jag haft väldigt svårt att äta nyttigt. Jag har försökt, men det mesta idag har varit skräp. Jag får sån fruktansvärd ångest då, jag är så rädd att jag ska fucka up Gollum redan nu! Vad sjutton är jag för en mamma (well, blivande!) som inte ens kan se till att äta vettig mat?! Nej, imorgon blir det ändring! Inget illamående ska få mig att inte göra allt jag kan för att Gollum ska få en så bra start på livet som möjligt! 

 

2016-10-27 V 6+0

Denna dagen har varit horribel! Imorse kunde jag inte stå eller sitta upp eftersom jag mådde så dåligt. Och - lyckos jag - jag skulle till Göteborg och jobba, komma hem lördag kväll/natt. Jag kämpade hela morgonen med att packa, klä på mig och äta lite. Jag fick i mig ett par tuggor mat och lite dricka, det var allt. Sen lyckades jag sätta mig i bilen i tre och en halv timme till Göteborg, sen direkt igång och jobba (bygga inför kommande två dagars event). Det var det värsta någonsin. Fan vad jag mådde dåligt! Jag var borta om på Apoteket och frågade om något för att mota bort illamåendet och hon fick inte ge några rekommendationer eftersom jag var gravid. Det skulle gå genom barnmorska/läkare. Då grät jag nästan. Så illa är det. Jag lyckades få i mig lite mat när vi jobbat klart, och hamnade sen på hotellet. Nu ligger jag här i min säng. Jag somnade vid tio, men vaknade efter ca en timme och mådde dåligt. Gick på toaletten och då blev det lite lättare. Men jag kan inte somna om för detta jävla illamående. Jag tror inte länge det har med graviditeten att göra utan tror snarare att det är en rejäl magsjuka. Sen är det nog lite gravidillamående inblandat också. Men jag vet såklart inte. Jag ringde 1177 för att få lite råd, men då fick jag plats 14(!) i kön och den rörde sig inte det minsta framåt. Jag får försöka igen imorgonbitti. Jag vet inte hur jag ska klara två hela arbetsdagar och sen tiden i bilen hem på lördag. Just nu vill jag bara dö! Detta har verkligen varit den värsta dagen på galet länge!

 Helt slagen på ett hotellrum i Göteborg
 
Kommentar: På morgonen härefter fick jag ringa Fredrik. Det gick helt enkelt inte. Svärmor kom upp till hotellrummet med frukost till mig, sedan låg jag och tyckte synd om mig själv hela dagen. När Fredrik slutat jobba så satte han sig i bilen och körde hela vägen upp till Göteborg där han hämtade mig, sen körde vi tillbaka igen. Vägen tillbaka är en av de värsta resorna jag gjort i mitt liv! Men hem kom vi iallfall och det är jag sjukt tacksam för. Och just det - det var ingen magsjuka fick jag sedan inse. Bara rent och skärt helvetiskt gravidillamående!

 

2016-11-03 V 7+0

Veckan som gått har varit fruktansvärd. Jag har mått så sjukt illa konstant! Jag kan dock inte spy, så det blir ingen lättnad emellanåt. I lördags köpte Fredrik hem Postafen till mig, och den har gjort att jag åtminstone kan hantera illamåendet. Innan den så vaknade jag i panik på nätterna, kroppen var i hyperventileringsläge redan när jag vaknade, på grund av illamåendet. Jag försökte lägga av med Postafenen igår, men då vaknade jag än en gång mitt i natten inatt och var galet illamående. Så nu är jag igång med dem igen och hoppas på att de snart ska kicka in. Jag har också varit fruktansvärt trött denna veckan. Jag sover helst 9 timmar på natten och sen en två-tre timmar på dagen. Det är såklart delvis Postafenen (en biverkning är dåsighet), men såklart är en hel del graviditeten. 

Idag är det bara åtta dagar kvar till det är dags för ultraljud, och jag är så galet nervös och längtar så fruktansvärt mycket! Jag hoppas verkligen att allting går bra! ❤️

Det är helt galet att jag nu går in i vecka åtta! Det har gått så himla fort! Jag börjar känna att mina byxor inte sitter bra, vilket kanske inte är konstigt då jag inte gör mycket annat än äter, mår illa, sover och kissar. Men samtidigt har jag på grund av illamåendet svårt att få i mig mat ordentligt, så jag har inte direkt gått upp något i vikt (trots att mina bröst förmodligen gått upp ett halvt kilo redan!). Men det är inget som oroar mig, jag kommer gå upp i sinom tid. Och eftersom jag som sagt märker att byxorna känns tajtare över magen och brösten inte får plats i bh:na ordentligt, så vet jag ju att jag iaf växer där. Skulle jag sen krympa på andra ställen (typ låren) så gör såklart inte det ont! 😂😂😂

 

 

Tack för att ni tagit er tid att läsa såhär långt. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med när jag berättar om vår resa.  

Och var inte rädda att höra av er om ni undrar över något, eller vill dela med er av era egna historier eller kanske bara har en tanke eller åsikt. Jag blir så himla glad när jag får höra från er.

 

Tidigare delar: 



Gravid, Resan, Sofies essens | IVF, IVF - Försök 3, Resan 2016, Vår Resa | | Kommentera |

Vår resa - del 29

Jag vill börja denna del av vår resa med att säga att mycket av det som kommer nu är äkta dagboksinlägg som jag skrivit under tiden allt har pågått. Jag kommer, om det behövs, att lägga till anteckningar som kan förklara eller dylikt om jag känner att det behövs. Är något otydligt så får ni absolut ställa frågor, antingen direkt här i inlägget eller privat. Jag har absolut inget emot att prata om detta och jag skäms verkligen inte för att jag sagt och gjort vissa saker som många säkert inte kan förstå då de inte själva varit i vår situation. 

Jag har inte redigerat något alls för att skydda mig själv. Däremot så har jag tagit bort delar som kan vara känsliga för andra, eller kanske saker som andra inte vill att allmänheten ska få veta. Många gånger har jag bara skrivit en initial, då är det för att personen inte vill bli nämnd i bloggen, något jag vill att alla accepterar. Jag kommer att hålla samma initial för samma person genom hela resans gång. Initialerna kommer inte att ha något med den verkliga personens namn att göra, utan kommer endast att utgå från när personen nämns. Första personnamnet som är borttaget kommer att få initialen A, nästa kommer att få B och så vidare. Jag hoppas att det inte ska ge allt för mycket besvär för er läsare. 

Jag hoppas också att ni kan bortse från eventuella stavfel, syftningsfel och liknande. Jag har redigerat bort en del, men jag vill inte ändra för mycket då det många gånger speglar hur jag känt i situationen, när orden bara rinner ur mig och tårarna gör det svårt att se. Då kan det vara svårt att bry sig om hur språket låter.

 

 

2016 fortsättning

2016-10-14 - ruvdag 13

Imorse tog jag min sista Crinone. Nu ska förhoppningsvis kroppen producera tillräckligt progesteron själv för att Gollum ska stanna kvar och trivas. Jag har forfarande inte fått någon blödning (wohoo!) och det är bara två dagar kvar till testdag (eller en och en halv eftersom det är kväll nu!). Jag blir helt galen av denna väntan, samtidigt som jag är så nervös och rädd för ett minus att jag nästan fegar och vill skjuta testet framför mig. Som det är nu så kan jag intala mig själv att jag är gravid och att det kommer att gå bra, men  jag testar och får ett negativt svar så kan jag inte låtsas längre. Då måste jag se sanningen i vitögat. Samtidigt så är det ju faktiskt så att om jag är gravid (vilket jag är!!!) så får jag det "svart på vitt" när jag testat, vilket såklart kan vara skönt. 

 Stöttpelare ❤️

00:38

Nu kommer blödningen. Jag känner det verkligen. Det är en speciell känsla i kroppen när mensen ska komma, och just nu har jag den känslan. Lindrig mensvärk, men en "tomhets"/"sugande" känsla i mage och underliv. Låren känns smått avdomnade. Kan inte förklara det bättre, men jag känner att blödningen inte är långt borta nu. Vi bestämde redan innan att vi gör ett test imorgonbitti, men jag känner tyvärr redan nu att det lär vara kört. Det är såklart möjligt att blöda när man är gravid, läste någonstans att 30% av alla kvinnor gör det, men jag kan inte tänka mig att detta är så. Förmodligen har jag bara lite längre mellan ägglossning och mensstart. Oftast har man 14-16 dagar, och imorgon är det dag 18 efter ägglossningssprutan. Dessutom kan Crinonen försena mensen. Undrar verkligen om jag kommer att få någon sömn alls inatt! 😭

01:18

Dessutom är jag illamående nu också. Jävla skit! Kom igen Gollum, håll dig kvar för allt vad du är värd!!!!

 

2016-10-15 - ruvdag 14

Helvete, jag plussade!!!

 

 14:26

Just nu mår jag galet illa. Jag har ont i magen och jag är sjukt trött efter nattens dåliga sömn. Ligger på soffan och försöker hålla illamåendet i schakt. Men vem bryr sig, för JAG ÄR FUCKING GRAVID!!!!!

 Typ två minuter efter inlägget ovan skrevs.. 

 

2016-10-16 - testdag

Jag klarade morgonens test också.  Jag kan dock fortfarande inte fatta det. Tänk att jag är gravid! Jag ska ringa in till RMC nu för att berätta att jag har plussat. Sen kommer jag att få hem papper med kallelse till tidigt ultraljud. Det lär bli i vecka 8-9 så om en 4-5 veckor kanske. Som jag längtar! ❤️

 FUCKING PLUS!!!
 
Happy and pregnant
 
YAAAAY
 

 11:04

Jag är galet handbollssugen just nu. Jag vill bara spela! Inte för att jag kan göra det, men jag vill! Att inte få spela handboll är nog det enda negativa med att äntligen ha plussat! 

 

Sammanfattning omgång 3:

  • Antal sprut med nässpray: 82
  • Antal sprutor Sofie tagit på sig själv; 13
  • Antal sprutor/blodprov andra tagit på Sofie; 5
  • Antal sprutor/blodprov på Fredrik; 0
  • Antal vul; 3
  • Antal äggblåsor; 13
  • Antal mogna ägg; 7
  • Antal stick för att leta spermier; 0
  • Antal spermier hittade; -
  • Antal ägg befruktade; 4
  • Antal embryon insatta; 1
  • Antal embryon till frysen; 2
  • Tid från start till slut; 50 dagar från spraystart till testdag
  • Antal dagar med Crinone: 15
  • Antal tabletter/vitaminer/smärtlindring Sofie; vitaminer: 248, mot illamående: 1, smärtlindring: 7
  • Antal tabletter/vitaminer/smärtlindring Fredrik; lugnande: 0, smärtlindring: 0
Resultat på testdagen; Gravid!!!

 

2016-10-17 - V 4+4 (?)

Idag har det varit en ganska jobbig dag. Jag har jobbat hela dagen, och då suttit på en cykel. Brösten är jätteömma så varje gupp eller ojämnhet i marken känns som om brösten ska explodera. Dessutom har jag varit ganska illamående idag, speciellt så fick jag en dipp mitt på dagen. Jag satte på mig åksjukearmband och de hjälpte en del, men det var ändå ganska så jobbigt. Och nu är jag helt slut och väldigt hormonell. Jag går och oroar mig för missfall, jag går och oroar mig för att vi inte ska se något hjärta som slår när vi ska på ultraljud. Jag vill inte oroa mig nu, jag vill få njuta ordentligt av att jag faktiskt är gravid! Men under kvällen har jag fått "mensvärk" (okej, jag vet att det bör vara växtvärk, men det känns som mensvärk), och självklart oroar det mig. Men det är väl vad som väntar mig nu. Ett liv av oro. Jag hoppas bara att jag snart ska kunna lära mig njuta mellan varven också! 

Fina Gollum, stanna hos mig i åtta månader till nu! ❤️

 Illamående på cykel
 
Inget rekommenderat fordon i mitt tillstånd! 
 

2016-10-18 - V 4+5

Idag har mitt illamående varit mycket bättre - vilket självklart gjort mig orolig eftersom jag då är rädd att hormonet slutat produceras, vilket innebär missfall. Jag gör mig själv galen! Men jag har också kunnat njuta lite idag. Vetskapen om att jag är gravid är underbar och den gör mig så lycklig! Jag har bestämt att detta SKA gå vägen, så är det bara! 

I övrigt är jag fortfarande öm i brösten och jag hade lite molvärk imorse och jag känner att lite till är på g nu. Eller växtvärk ska jag kanske kalla det. Jag har också varit både trött och hungrig idag. Min dag har praktiskt taget bestått av mat och sömn. Jag sov till sju, men somnade tidigt igår och låg kvar och halvsov till tio imorse. Sen efter frukost (jag åt i typ 2,5 timmar!) var klockan förbi lunchdags, så jag tog en dusch, sittandes i badkaret (vill helst bada, men vågar inte än, de rekommenderar att man skippar bad två veckor efter äp, men självklart är jag extra orolig nu och väntar extra länge) och efter bara en liten stund så somnade jag! Tror jag sov nästan en timme där! Helt sjukt. Och nu är jag väldigt trött igen. Men det gör mig bara glad, jag gillar att sova! 

Imorgon kommer nog bli en lika lugn dag, jag behöver det för att förbereda mig inför helgens jobb, jobbar torsdag, lördag och söndag. Så jag behöver min sömn! 

Fina Gollum, jag mår gärna hur dåligt som helst så länge du mår bra! ❤️

 

2016-10-19 - V 4+6

Jag har inte haft särskilt med biverkningar idag. Jag har varit lite trött, men det är jag ofta. Lite ont i magtrakten också, vilket fortfarande oroar trots att jag vet att det bör vara växtvärk. Brösten är fortfarande ömma. Men i övrigt har jag mått bra idag. Men jag känner mig ändå (eller det intalar jag mig iallafall) gravid. För det är jag ju. Gravid. Trots att jag inte har smält det än så är där ett litet, litet embryo i mig som så småningom ska utvecklas till en bebis! 

Jag har idag också bokat in mig på inskrivningsbesök på mvc. Det gjorde att allt såklart känns mer verkligt. Dock var där lite kö, så vi har tid vecka 46, den 16/11, när jag kommer att vara i vecka 9 (8+6) om mina beräkningar stämmer. Jag har också försökt lära mig hur man "säger" de olika veckorna. Som nu har jag räknat ut att jag bör vara i vecka 4+6, vilket innebär att jag är i vecka 5. Det är så jag förstått det iallafall. Känns inte ett dugg logiskt. 

Såhär liten, som ett enda vallmofrö var Gollum ❤️
 

 

2016-10-20 V 5+0

Jag har haft en hel del molvärk idag, men inget större illamående, och det illamående jag haft har förmodligen varit hungersillamående. Jag har fortfarande ont i brösten och idag fick de knappt plats i BH:n, så jag antar att de ha växt lite. Helt sjukt att det redan kan hända så mycket! Jag är fortfarande väldigt rädd att något ska hända och att Gollum inte ska stanna kvar, men jag försöker också att njuta ordentligt av att jag faktiskt är gravid. Det är så underligt att äntligen vara här, efter alla dessa år som vi kämpat! ❤️

  

2016-10-21 - V 5+1

Idag när jag vaknade insåg jag att jag inte har så ont i brösten längre, vilket såklart oroar mig något kopiöst. Inget illamående idag, men eftersom det fortfarande är morgon och jag inte har mått illa någon annan morgon så oroar jag mig inte för det än. Det enda gravidsymptom jag med säkerhet kan säga att jag har är att jag kissar oftare. Jag har vaknat nästan varje natt den senaste veckan för att jag behövde kissa, så även inatt. Åh, låt detta hålla i sig! 

Sen igår kväll fick jag en galen smärta i magen, som en kniv som plötsligt stacks in och vreds runt långsamt. Det pågick i några minuter och gick sen över helt. Snälla låt det vara en rejäl expandering av livmodern!

Kväll: 

Inte mycket illamående idag. Mest nu på kvällen, men det beror nog mer på att jag åt för mycket. Brösten har ömmat mindre, men fortfarande ömmat, och under kvällen har bröstvårtorna börjat klia. Innan idag fick jag rejäla "stick" i vänstra bröstet, de var rätt smärtsamma, men gick över hyfsat fort. Har kissat massor idag, speciellt på kvällen! Och ätit helt för mycket! Och varit lite småtrött. Lite, lite molvärk en liten stund, men är inte jätteorolig för den längre. Allt går upp och ner. Ena sekunden är jag säker på att allt kommer gå bra, i nästa är jag mer negativ. Men detta ska gå bra! Så är det bara! 

Heja Gollum! ❤️

 

Tack för att ni tagit er tid att läsa såhär långt. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med när jag berättar om vår resa.  

Och var inte rädda att höra av er om ni undrar över något, eller vill dela med er av era egna historier eller kanske bara har en tanke eller åsikt. Jag blir så himla glad när jag får höra från er.

 

Tidigare delar: 





Resan, Sofies essens | IVF, IVF - Försök 3, Resan 2016, Vår Resa | | Kommentera |
Upp