Vår resa - del 13

(null)
Jag vill börja denna del av vår resa med att säga att mycket av det som kommer nu är äkta dagboksinlägg som jag skrivit under tiden allt har pågått. Jag kommer, om det behövs, att lägga till anteckningar som kan förklara eller dylikt om jag känner att det behövs. Är något otydligt så får ni absolut ställa frågor, antingen direkt här i inlägget eller privat. Jag har absolut inget emot att prata om detta och jag skäms verkligen inte för att jag sagt och gjort vissa saker som många säkert inte kan förstå då de inte själva varit i vår situation. 

Jag har inte redigerat något alls för att skydda mig själv. Däremot så har jag tagit bort delar som kan vara känsliga för andra, eller kanske saker som andra inte vill att allmänheten ska få veta. Många gånger har jag bara skrivit en initial, då är det för att personen inte vill bli nämnd i bloggen, något jag vill att alla accepterar. Jag kommer att hålla samma initial för samma person genom hela resans gång. Initialerna kommer inte att ha något med den verkliga personens namn att göra, utan kommer endast att utgå från när personen nämns. Första personnamnet som är borttaget kommer att få initialen A, nästa kommer att få B och så vidare. Jag hoppas att det inte ska ge allt för mycket besvär för er läsare. 

 

Jag hoppas också att ni kan bortse från eventuella stavfel, syftningsfel och liknande. Jag har redigerat bort en del, men jag vill inte ändra för mycket då det många gånger speglar hur jag känt i situationen, när orden bara rinner ur mig och tårarna gör det svårt att se. Då kan det vara svårt att bry sig om hur språket låter.

 

2016 fortsättning

 

 

2016-01-10

 

Dag sju med sprutor idag. Går ganska så bra även om Orgalutranen är lite smärtsam. Men idag var den inget jämfört med igår! Kommer ihåg att förra IVFen så tyckte jag inte själva sprutan var värst utan när innehållet spred sig. Denna gången tycker jag nog tvärt om, känns som att sprutan gör mycket ondare att trycka in än förra gången. Men kan såklart vara inbillning eller selektivt minne. Men, det spelar ingen roll hur ont det gör, in ska det, och förhoppningsvis blir det värt det denna gången! Är lite orolig över att de få biverkningarna jag märkt av innan typ helt försvunnit. Inte extremtrött, ingen huvudvärk och om det kniper i äggstockarna så är det så lite att det knappt märks. Förra gången vid denna tiden så hade jag inte heller några direkta biverkningar, och då fick jag bara ut tre ägg!! Håller tummarna att det ska gå bättre denna gången!! Imorgon är det dags för nästa vul. Hoppas nästan att jag inte får tid till äggplock än eftersom jag vill att äggen ska växa till sig ordentligt och bli riktigt många!! Usch, har nästan lite panikkänsla av tanken att detta också ska bli ett misslyckat försök utan befruktade ägg. Jag hoppas såklart att det inte blir så, men man vet såklart aldrig. Det är fruktansvärt jobbigt att man bara känner sig som en passagerare i detta, man styr inget för fem öre, läkarna har all kontroll tillsammans med typ slumpen eller ödet eller turen eller något. Eller kanske ens egen kropp, fast omedvetet så man inte kan styra det. Det är hela tiden så mycket som kan gå åt skogen som man inte kan göra något för att förhindra eller kontrollera, och man känner sig så maktlös! 


 

2016-01-11

 

Vul idag. Jag hade ganska så stora äggblåsor, men inte många. Tror där var ca sju stycken på mellan 15 & 17 mm. Sist när jag gjorde mitt andra vul (visserligen gjordes andra vul förra gången på sprutdag nio, och är på åtta idag) hade jag elva stora äggblåsor och fick ändå bara ut tre ägg. Det gör ont i hela mitt hjärta av rädsla att det ska gå på samma sätt denna gången! Hur ska jag klara det igen? Mitt hjärta brister mer och mer för varje bakslag!


Men jag försöker tänka positivt. Jag ska fortsätta spruta på ökad dos (går upp till 125 igen) och sen är det nytt ultraljud som gäller på onsdag. Preliminärt är äggplocket satt till fredag. Är där inte tillräckligt med äggblåsor hoppas jag att de låter mig spruta längre, även om de är rädda för överstimulering, vilket de är när man har många äggblåsor. Vilket jag har. Bara det att det verkar som att alla inte växer! 


Det gjorde rätt ont att trycka in sprutan idag igen, men det var inte så farligt efteråt när det spred sig. Sved lite, men la mig i ett bad och jag tror det hjälpte faktiskt. Känner inte av några biverkningar idag heller. Minimalt med knip möjligtvis, men inget annat. Hoppas det fortsätter så!!


 

2016-01-12

 

Gick bra med sprutorna idag också. Orgalutranen var smärtsam som vanligt, men det är bara att kämpa sig igenom det. Inga biverkningar förutom lite knip i äggstockarna, men inte särskilt smärtsamt eller mycket. Väldigt nervös för vad de ska säga på vul imorgon, det känns som att det inte är tillräckligt med ägg, och jag är livrädd för att de inte ska få ut många. Mitt hjärta brister bara av tanken att det inte ska fungera denna gången heller! Men jag måste försöka hålla mig positiv. Det finns inget jag önskar mer än att allt ska gå perfekt denna gången och sluta med en fullgången graviditet. Vill verkligen inget hellre här i världen! ❤️❤️


 

2016-01-13

 

Sådär, nu är äggplock inbokat. Jag hade fem äggblåsor på vardera äggstock, vilket är sämre än sist, men förhoppningsvis så ska där ändå vara ägg i fler. Så på fredag är det dags! Jag är verkligen jättenervös! Både på grund av risken att det bara är få ägg igen, och att inget ska bli befruktat, men också på grund av de sjuka smärtor jag hade sist jag var där. Detta trots att jag sa till dem att jag har problem med att smärtlindring och bedövning tar väldigt dåligt på mig. Och jag fick typ hur mycket som helst som ändå inte hjälpte. Men jag pratade med sköterskan idag och jag ska ha en annan person som sköter det denna gången. De byter in så jag får en sköterska som kan lägga annan medicin så jag ska få annan medicin direkt och förmodligen lägger de lite mer lokalbedövning också. Pratade med sköterskan som ska fixa allt sånt till mig och hon sa direkt att hon är mer generös med smärtlindring än kollegan jag hade sist, vilket är skönt. Är glad att de tar detta på allvar och ser till att jag får ordentligt direkt, speciellt som jag ofta har problemet att när jag väl fått ont så hjäper det inte hur mycket jag än trycker i mig. Så jag hoppas att det ska bli en lite mer behaglig upplevelse denna gången. 


Iallafall så kommer proceduren se ut på ungefär samma sätt som förra gången. Idag ska jag ta ägglossningssprutan (Otrivell) klockan 22.30. På fredag ska vi vara på plats klockan 07.30. Fasta innan gäller för båda, men jag får dricka vatten till klockan 06.00. Sen gör de Fredriks PESA/TESA 08.00 och mitt äggplock 10.30. Hoppas hoppas hoppas hoppas verkligen att detta ska fungera nu!!! Orkar inte med ännu en omgång av obefruktade ägg eller att det inte tar sig sen. Jag vill sååå gärna bli gravid!!!!!!!!!


 

Instruktioner inför äggplock nummer två

 

2016-01-13 (natt)

 

Tog Otrivellen 22.30 idag och det gick bra. Har lite huvudvärk nu och kan verkligen inte sova (01:10), men annars känns allt som vanligt. Jag blir nästan mer och mer nervös inför fredag, trots att jag försöker slappna av. Men det är inte det lättaste ska jag säga! Behöver verkligen sova nu, men det är svårt, jag är hyfsat trött, men ändå kan jag inte somna. Vet att jag hade samma problem förra gången. Vet inte om det beror på själva medicinen eller det är nervositeten, men det spelar ingen roll, irriterande är det iallafall! 


Har så himla konstig känsla dessutom. Till viss del längtar jag till äggplocket eftersom det är ett steg framåt. Samtidigt är det rätt smärtsamt, så på det sättet vill jag att det bara ska vara klart. Men efter äggplock är det risk för smärta och blödningar, och det längtar jag inte efter, så det hade jag också velat ha klart. Men då är vi genast inne på lördagen, dagen som vi riskerar att få beskedet att inga ägg är befruktade, och jag orkar inte höra det! Men om det nu skulle vara befruktade ägg så är nästa steg insättning. Det ska inte vara jobbigt alls vad jag hört, så där hade jag kunnat tänka mig att vara nu. Fast sen har man ju de sjukt jobbiga och nervösa dagarna fram till testdag där man bara väntar och väntar. De verkar sjukt jobbiga! Och risken för negativt test är ju alltid överhängande. Men sen om man testar positivt, då är man gravid! Fast samtidigt så har man flera veckors oroande över missfall fram till man är förbi vecka tolv. Sen kan man slappna av litegrann förhoppningsvis. Så där vill jag vara. Vecka tretton nästa tack! 


Det är jobbigt att längta och oroa sig på en och samma gång! 


 

2016-01-13 (02:00)

 

Sover fortfarande inte och har börjat få lite molvärk i nedre delen av magen, inte särskilt smärtsamt dock, men ungefär som man har innan mensvärken kommer igång. Dessutom måste jag vara väldigt försiktig när jag sätter mig ner, gör jag det för snabbt så är det smärtsamt. Är väl ägglossningen som drar igång antar jag! 

 

 

 

 

 

Tack för att ni tagit er tid att läsa såhär långt. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med när jag berättar om vår resa.

 

Och var inte rädda att höra av er om ni undrar över något, eller vill dela med er av era egna historier eller kanske bara har en tanke eller åsikt. Jag blir så himla glad när jag får höra från er.

 

 

 

 

Tidigare delar:

 

Vår resa - del 1
Vår resa - del 2
Vår resa - del 3
Vår resa - del 4 
Vår resa - del 5 
Vår resa - del 6
Vår resa - del 7
Vår resa - del 8
Vår resa - del 9
Vår resa - del 10 
Vår resa - del 11
Vår resa - del 12

 

Resan, Sofies essens | IVF, IVF - Försök 2, Resan 2016 | | Kommentera |

Vår resa - Del 12

Jag vill börja denna del av vår resa med att säga att mycket av det som kommer nu är äkta dagboksinlägg som jag skrivit under tiden allt har pågått. Jag kommer, om det behövs, att lägga till anteckningar som kan förklara eller dylikt om jag känner att det behövs. Är något otydligt så får ni absolut ställa frågor, antingen direkt här i inlägget eller privat. Jag har absolut inget emot att prata om detta och jag skäms verkligen inte för att jag sagt och gjort vissa saker som många säkert inte kan förstå då de inte själva varit i vår situation. 

Jag har inte redigerat något alls för att skydda mig själv. Däremot så har jag tagit bort delar som kan vara känsliga för andra, eller kanske saker som andra inte vill att allmänheten ska få veta. Många gånger har jag bara skrivit en initial, då är det för att personen inte vill bli nämnd i bloggen, något jag vill att alla accepterar. Jag kommer att hålla samma initial för samma person genom hela resans gång. Initialerna kommer inte att ha något med den verkliga personens namn att göra, utan kommer endast att utgå från när personen nämns. Första personnamnet som är borttaget kommer att få initialen A, nästa kommer att få B och så vidare. Jag hoppas att det inte ska ge allt för mycket besvär för er läsare. 

Jag hoppas också att ni kan bortse från eventuella stavfel, syftningsfel och liknande. Jag har redigerat bort en del, men jag vill inte ändra för mycket då det många gånger speglar hur jag känt i situationen, när orden bara rinner ur mig och tårarna gör det svårt att se. Då kan det vara svårt att bry sig om hur språket låter.

 

2016 fortsättning 

2016-01-07

Fanhelvetesjävlaskit vad jag hade glömt hur oskön den jävla Orgalutransprutan är! Idag blev jag påmind. Tillbaka till rödflammig hud! Idag fick jag dessutom lite bulor i området där jag tagit sprutan, vettisjutton vad det är eller om det är normalt, tur jag ska på vul imorgon. 

 

 
 
Finfint om jag får säga det själv!
 
Hoppas jag inte behöver hålla på med Orgalutranen i allt för många dagar... Men vad gör man inte för en bebis! ❤️ Minskade min dos av Gonal-F idag från 125 till 112,5, vet inte riktigt varför, men tror det har med att göra att de är rädda för att jag ska överstimuleras. Är så nervös inför imorgon!! Hoppas verkligen att allt utvecklats som de hoppats. 

 

Överstimulering (Ovariellt hyperstimuleringssyndrom)

Överstimulering är den allvarligaste komplikationen av provrörsbehandling. Det som händer då är att äggstockarna reagerar extra mycket på hormonerna och detta är vanligare bland patienter med PCO/PCO-S. När äggstockarna reagerar så mycket så är det ofta många ägg som produceras, men det leder också till allt ifrån kraftigt förstorade äggstockar och vätskeansamling i buken till smärta, illamående och svårighet att andas (det känns som att luften inte får plats har jag fått berättat för mig). Det innebär också många gånger en helt galen viktuppgång (över ett kilo per dygn!). Det är som värst en vecka efter äggplock och går många gånger över efter två veckor. Tillståndet har tre olika allvarlighetsgrader där de två värsta ofta innebär sjukhusvistelse. Inom IVF-kretsar är det dock eftersträvansvärt att bli "lätt" överstimulerad (lägsta graden) då det sägs vara större chans för en graviditet. 

 

 

2016-01-08

Ultraljud idag. Allt gick bra förutom att jag var på plats helt för tidigt på grund av att jag bokat över att jag skulle komma försent. Men det gick som sagt bra. Två på höger och tre på vänster (tillägg: äggblåsor) just nu, alla mellan 8 och 10 mm har jag för mig. Lite mindre än förra gången, men har sprutat en dag mindre. Ska fortsätta på samma dos hormoner till måndag då jag ska dit på nytt vul och blodprov. Hade en läkare idag som jag tror utbildar sig för ordinarie läkare var typ handledare. Intressant eftersom jag då hörde dem diskutera hur allt såg ut, så man fick veta mycket mer än man brukar få veta känns det som. Fick också svar på alla mina frågor, det var normalt med bubblor i huden, ingen fara att lite medicin kom utanför och medicinen är ungefär densamma, men man svarar lite olika på dem. 

Har huvudvärk nu, så nu har den tydligen gått över till att komma även på dagtid och inte bara på kvällen/natten. Hade en del stickningar i äggstockarna inatt också, tecken på att något händer där! Trött som vanligt och behöver nog vila lite under dagen om jag ska orka med kvällen. 

 

2016-01-08 kväll

Fick sovit tre timmar idag efter mitt vul. Och är nu dödligt trött igen. Dessa sprutorna tar verkligen på mig. Var på match i Trelleborg idag, och var tvungen att ha med sprutorna. Fick ta dem i bilen när vi skulle köra hem, vilket gick bra. Vi körde först ett tag för att det skulle bli varmt, sen stannade vi till vid en busshållplats på väg 108. Gick som sagt bra, men Orgalutranen gjorde riktigt ont idag. Ibland är det värre, ibland är det bättre. Det är bara att leva med. Rodnade som vanligt, men tror inte det blev några bucklor som igår, kunde inte direkt se i bilen. Röd är jag fortfarande iaf. Såg också att jag fått ett fint blåmärke efter gårdagens spruta. 

 
 

Var i övrigt ganska jobbigt idag. Oskars kompis och hans mamma (?) satt med oss och åt efter matchen, och på något sätt vet hon att de ska ha barn, så hon pratade vitt och brett och högt om det inför alla (även de som inte visste) vilket bara det gör mig galen, vem fan gör så? Hon har väl ingen aning om vem som vet och inte. Sen var det fruktansvärt jobbigt att sitta och lyssna på det precis hela tiden, det gör ont i mitt hjärta! 

 

Kommentar:

Jag minns verkligen den spruttagningen där i bilen. Jag minns hur jag kände det som att jag hade kommit till en ny "low point" i livet. Det enda som gjorde det lite "bättre" var att jag iallafall slapp ta sprutorna på toaletten i Söderslättshallen som jag egentligen planerat. Jag kommer också ihåg hur smärtsamt det var att höra allt pratande om den kommande bebisen i just den situationen. Att hon dessutom outade graviditeten på det sättet fick det att på något sätt kännas som ett hån. Typ; Åh, det är så vanligt och lätt att bli gravida att det är okej att skrika ut det hur jag vill inför vem som helst. Jag var såklart bara extra känslig, men så kändes det iallafall. Jag svalde dock tårarna inför Fredrik, jag ville inte att han skulle se hur påverkad jag blev av precis allting!  

 

2016-01-09

Fy fan, idag var sprutan inte skön! Tror jag tog den lite för långt upp, för jag fick trycka på mycket hårdare för att få in den hela vägen och det gjorde mycket ondare. Dessutom blev jag ganska illamående efter att jag dragit ut den, vilket inte alla var skönt. Fick sitta kvar i soffan och vila efteråt medan Fredrik plockade undan, för jag hade svårt att resa mig. Illamåendet försvann dock ganska snabbt (det mesta iallafall), men lite smärtsamt är det allt fortfarande. Måste tänka på att ta den längre ner hädanefter. Gonalen gick iallafall bra även om det blödde lite, men det är jag van vid. Har inte känt av några direkta biverkningar idag, varken huvudvärk, trötthet, extra matlust eller knip i äggstockarna. Blir nästan orolig utan biverkningarna eftersom jag är rädd att det inte ska bli många ägg då! Men jag kan inte göra annat än att ta mina sprutor och vitaminer och vänta på vulet på måndag. 

 

 Jag mådde som vanligt skit vid denna tiden i livet. Men det är ju såklart inte okej att visa i denna världen, så istället är det bara att klistra på sig ett smile...

 

 ... och skryta med lyxgott på Instagram/Facebook. Trots att man långsamt krossas sönder inombords...

 

 

Tack för att ni tagit er tid att läsa såhär långt. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med när jag berättar om vår resa.

Och var inte rädda att höra av er om ni undrar över något, eller vill dela med er av era egna historier eller kanske bara har en tanke eller åsikt. Jag blir så himla glad när jag får höra från er.

 

Tidigare delar:
Vår resa - del 1
Vår resa - del 2
Vår resa - del 3
Vår resa - del 4
Vår resa - del 5
Vår resa - del 6
Vår resa - del 7
Vår resa - del 8
Vår resa - del 9
Vår resa - del 10
Vår resa - del 11
 
Resan, Sofies essens | IVF, IVF - Försök 2, Resan 2016, Överstimulering | | Kommentera |

Resan - nu kör vi!

(null)
Nu är det äntligen dags igen. Imorgon dyker här upp ett splitter nytt inlägg om vår resa. Det var väl på tiden?
 
När jag satt och skrev på detta (eller iallafall avslutade skrivandet på det) så funderade jag på vad det egentligen var som gör att det tar emot så fruktansvärt mycket att skriva om IVFen nu. Det är nästan som ett fysiskt motstånd med illamående och ångest som största symptom. Sen kom jag på det - ren jävla självbevarelsedrift. Jag kan inte fatta att vi gått igenom allt det vi gjort, och nu när vi fått Sienna så är det så svårt att tänka på hur det kunde fortsatt vara om vi inte fått henne. Om hon inte funnits. Det ger sjuk ångest! 
 
Så nu har jag två orsaker till att jag sitter och gråter mig igenom skrivandet av dessa inlägg. Men samtidigt är det sjukt bra terapi. En bearbetning som jag verkligen behöver. Och jag vill ha det på pränt, för det är verkligen något jag aldrig någonsin vill glömma! 
 
I alla fall. Nu vill jag hälsa er välkomna tillbaka in imorgon för del 12 av vår resa! ❤️
Resan | IVF, Vår Resa | | Kommentera |
Upp