Vår resa - del 31

 
Jag vill börja denna del av vår resa med att säga att mycket av det som kommer nu är äkta dagboksinlägg som jag skrivit under tiden allt har pågått. Jag kommer, om det behövs, att lägga till anteckningar som kan förklara eller dylikt om jag känner att det behövs. Är något otydligt så får ni absolut ställa frågor, antingen direkt här i inlägget eller privat. Jag har absolut inget emot att prata om detta och jag skäms verkligen inte för att jag sagt och gjort vissa saker som många säkert inte kan förstå då de inte själva varit i vår situation. 

Jag har inte redigerat något alls för att skydda mig själv. Däremot så har jag tagit bort delar som kan vara känsliga för andra, eller kanske saker som andra inte vill att allmänheten ska få veta. Många gånger har jag bara skrivit en initial, då är det för att personen inte vill bli nämnd i bloggen, något jag vill att alla accepterar. Jag kommer att hålla samma initial för samma person genom hela resans gång. Initialerna kommer inte att ha något med den verkliga personens namn att göra, utan kommer endast att utgå från när personen nämns. Första personnamnet som är borttaget kommer att få initialen A, nästa kommer att få B och så vidare. Jag hoppas att det inte ska ge allt för mycket besvär för er läsare. 

Jag hoppas också att ni kan bortse från eventuella stavfel, syftningsfel och liknande. Jag har redigerat bort en del, men jag vill inte ändra för mycket då det många gånger speglar hur jag känt i situationen, när orden bara rinner ur mig och tårarna gör det svårt att se. Då kan det vara svårt att bry sig om hur språket låter.

  

2016 fortsättning

2016-11-04 - V 7+1

Idag är det ganska jobbigt. Jag hade tid hos psykologen och gick hit. Fick stanna flera gånger för jag mådde illa. När jag var klar så var Fredrik och tränade. Tänkte jag skulle gå hem själv, men inte en chans. Så nu har jag väntat på att Fredrik tränat klart så han kan gå hem och hämta bilen och hämta mig sen. Så illa är det. Fy fan vad jag avskyr illamående, blir så fruktansvärt beroende av andra! Tur att jag har en sådan snäll och omtänksam man som ställer upp och tar hand om mig. Inte alla som har sådan tur. Sen hade jag förstås föredragit om jag kunde gå hem så jag slapp sitta här på en stol i över en timme och bara vänta, speciellt som jag bara vill lägga mig ner och gråta. Bajsillamående! 

 

2016-11-10 - V 8+0

Imorgon är det dags! 13:45 ska vi på ultraljud för att, förhoppningsvis, se ett litet hjärta slå i min mage. Åh, jag är så fruktansvärt nervös! Jag är så orolig att det inte ska finnas något där inne, att min kropp bara tror att jag fortfarande är gravid och att allt är över. Jag vet inte vad jag tar mig till om det är så. Det måste helt enkelt gå bra!

Vi har bjudit in våra föräldrar och syskon på brunch på söndag. Då tänker vi berätta för dem, så länge allt ser bra ut såklart. Vi kommer att ordna en "skattjakt" med ledtrådar som leder till ett hemmagjort pussel. Pusslet är en text: XX+XY=X? De ska sen utifrån det lista ut att vi är gravida (förhoppningsvis!). Jag hade tänkt sätta upp en kamera och smygfilma det, nu hoppas jag bara att det funkar. Ska provfilma imorgon och se så att den inte stänger av sig automatiskt efter ett tag. Nu får vi bara hoppas att de fattar. Ska bli så spännande. Men först ska vi ta oss igenom morgondagen. Jag har så konstig känsla, jag är galet uppspelt och fruktansvärt orolig samtidigt! Jag hoppas verkligen att allt går bra! 

 

2016-11-11 - V 8+1

Åh, så underbart det var idag. Vi fick se ett fint fladdrande litet hjärta på skärmen idag!! Helt fantastiskt, en sån underbar känsla! 

När Fredrik kom hem idag så gjorde vi oss genast i ordning och körde mot RMC. Jag var galet nervös och kunde inte fokusera på mycket annat. Vi var där ca tio minuter innan vår tid och anmälde oss i receptionen. Sen hann vi inte mer än sätta oss i väntrummet innan de kallade in oss. Jag var så nervös, vilket läkaren såg på mig. Hon frågade om hur jag mådde och om jag haft någon blödning, och jag berättade om mitt illamående, tabletterna jag tar, min trötthet och sa sen att jag inte haft någon blödning. Sen var det bara att hoppa upp i stolen. Så nervöst! Det är ett vul de gör när det är såhär tidigt, vilket jag är rätt van vid nu kan jag säga. Hon tittade lite först, sen berättade hon och visade vad hon såg. Först visade hon på ett stort mörkt område och berättade att det var fostervatten. Sen en mindre del däri som var fostret (som det blrjar kallas från i vecka 8) vilket var helt normalstort, och slutligen pekade hon på ett litet fladdrande i fostret, vilket såklart var hjärtat. Såå galet häftigt att se och tårarna bara rann! All nervositet, allt kämpande, allt jobbigt skit har äntligen lett fram till ett litet, litet tickande hjärta i min livmoder. Så fantastiskt! Det var en riktigt mäktig upplevelse!  

Jag fick också veta idag att min uträkning stämt och att jag är i vecka 8+1 idag och har, iaf just nu, bf den 22 juni. Dock brukar de inte behöva ändra ivfares bf datum direkt eftersom de vet precis när befruktningen skett. 

 

2016-11-13 - V 8+3

Idag har vi haft brunch här hemma, och då passade vi på att berätta för våra familjer. Vi hade en skattjakt där de först fick gissa gåtor, sen göra mattetal och slutligen lägga ett "pussel" där det stod XX+XY=X? på. Sen skulle de då lista ut det. Det tog lite ledtrådar och längre tid än vi trodde, men tillslut så gissade de rätt. Och jag grät. Såklart. 

Det var tydligen svårt detta...

 

 

 

Genier spekulerar!

 

Igår berättade vi för ett par vänner då de berättade att de skulle ha barn. Lite kul att de ska ha nästan exakt en månad innan oss. Helt sjukt. Så himla roligt! 

Det har varit en intensiv helg med ultraljudet i fredags, middag hos vänner igår och brunch här idag, så jag är helt slut och mår skit just nu. Vill bara sova och försöka undvika illamåendet genom sömn i några timmar (till jag vaknar av illamåendet vill säga), så nu kastar jag in handduken och hoppas på att jag ska orka med veckan som kommer! 

 

 Gravidätande

2016-11-16 - V 8+6

Fy fan vad jag är trött på att vara illamående nu. Jag vill fan bara kräkas hela tiden. Inte för att min kropp tillåter det direkt. Jag är trött på att vakna av illamående varje natt, att vara utslagen i dagar om jag gör annat än ligga i soffan en dag och att aldrig vara sugen på någon mat och att allting gör att jag mår mer illa. Dessutom börjar medicinen hjälpa mindre och mindre. Måtte barnmorskan skriva ut något annat till mig idag! 

 

2016-11-23 - V 9+6

Förra veckan var vår tid för inskrivning hos BM, och underbart nog så såg hon till att nya tabletter (Lergegan & Lergegan Comp) skrevs ut till mig. Jag började med dem i måndags, och jag kan iaf säga att jag är lite piggare på dagarna och att mina morgnar och förmiddagar är lite bättre. Dock är eftermiddagarna, kvällarna och nätterna inte roliga än! 

I helgen som gått så jobbade jag på ett event i Kristianstad. Turligt nog så var det nog de bästa dagar jag haft på länge, så även om jag fortfarande mådde dåligt så kunde jag ändå vara okej större delen av tiden. Självklart underlättar det också att svärmor vet när jag jobbar med henne. 

Idag har jag varit ute och handlat med mamma och tänkte passa på att skaffa en ny BH. Jag trodde jag skulle gått upp ungefär 1/2 storlek. Nope, TVÅ hela storlekar upp. Hur ska detta sluta!? Ajja, så länge det är dem och inte låren som växer så är jag glad! 

  

2016-12-06 - V 11+5

Fy fan vad jag är trött på att må illa nu. Mina tabletter hjälper litegrann, och det är jag sjukt tacksam för! Jag hatar dock hur vek jag känner mig. Jag brukar försöka köra på som vanligt, praktiskt taget hur kasst jag än mår, men med detta så funkar jag inte som jag brukar!

Jag har inga problem med att vara illamående ett litet tag, då kan jag må jävligt illa men ändå tycka det är ok. Men när jag mår illa precis hela tiden så bryts jag ner totalt och jag pallar helt enkelt innan. Som det är just nu så är jag glad att jag orkar gå upp ur sängen vissa morgnar. Åh, vad jag hoppas att illamåendet sjunker undan mer snart! 

 

Tack för att ni tagit er tid att läsa om vår resa. Detta är det sista inlägget som kommer att komma här.  Efter detta så handlade allt om graviditeten, och det tycker jag inte passar här. Men för er som är nyfikna så gick graviditeten bra (även om den var full av illamående och foglossning), och den 18 juni 2017 kom Sienna till oss. Fruktansvärt efterlängtad efter alla våra år som ofrivilligt barnlösa.

Var inte rädda att höra av er om ni undrar över något, eller vill dela med er av era egna historier eller kanske bara har en tanke eller åsikt. Jag blir fortfarande så himla glad när jag får höra från er.

 

Tidigare delar: 



Gravid, Resan, Sofies essens | IVF, IVF - Försök 3, Resan 2016, Vår Resa | |
Upp