Moody with a side of happy

Sådär, då har jag tagit två omgångar av mina små blåa piller. Jag hade igår fruktansvärd ångest, något som kommer lätt till mig när jag mixtrar med hormoner. Idag är det mycket bättre och jag är glad igen. Hur länge det sen kommer att vara är en fråga för en annan dag, haha! 
 
Jag har funderat lite på vad sjutton jag gett mig in på. Ena sekunden är jag sååå taggad, vill bara få bli gravid igen och ha en pyttebebis. Men nästa sekund är jag livrädd. Jag hade en pissig graviditet senast och trots att jag vet att den inte behöver bli likadan så kan den bli det. Den kan också bli värre (eller bättre), hur ska jag palla det? Speciellt med en liten virvelvind som helst vill att något händer heela tiden, som vill att mamma ständigt ska agera klätterställning eller bärare. I slutet av förra graviditeten gick jag på kryckor. Hur springer en efter en 1,5åring med kryckor? Förra graviditeten blev jag illamående från vecka 5. Jag kunde inte hålla ögonen öppna hur mycket jag än försökte när jag blev trött. Hur går det ihop med att ha busungen ensam hela dagarna? Och sen då. Tänk så blir det ännu en HNB, ännu en MiniMarodör. Hur orkar vi det? När dessa tankar kommer blir jag så rädd, hur fan ska vi rodda detta? 
 
Men sen tittar jag på bilder från när Sienna var mindre. Lyckan i våra ögon när vi tittade på vår nyfödda lilla spädis. Lyckan jag känner varje gång hon kommer springande och ger mig en kram, när hon väl vill gosa eller när hon gör något sött. Vår smarta, roliga, tuffa lilla tjej. Hur kan vi annat än vilja ha en sån till, hur jobbigt det än må vara? 
 
 
I slutet av förra graviditeten. Kryckorna ligger gömda i bilen och jag har så ont att jag vill gråta. Jag har inte sovit på flera veckor och jag mår illa så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Men tänk att där inne var vår underbara lilla Sienna, vårt mirakel! 
 
 
❤️
Barn, Resan 2.0 | IVF, IVF 2.0 | |
Upp