Vår resa - del 16

 

Jag vill börja denna del av vår resa med att säga att mycket av det som kommer nu är äkta dagboksinlägg som jag skrivit under tiden allt har pågått. Jag kommer, om det behövs, att lägga till anteckningar som kan förklara eller dylikt om jag känner att det behövs. Är något otydligt så får ni absolut ställa frågor, antingen direkt här i inlägget eller privat. Jag har absolut inget emot att prata om detta och jag skäms verkligen inte för att jag sagt och gjort vissa saker som många säkert inte kan förstå då de inte själva varit i vår situation. 

 

Jag har inte redigerat något alls för att skydda mig själv. Däremot så har jag tagit bort delar som kan vara känsliga för andra, eller kanske saker som andra inte vill att allmänheten ska få veta. Många gånger har jag bara skrivit en initial, då är det för att personen inte vill bli nämnd i bloggen, något jag vill att alla accepterar. Jag kommer att hålla samma initial för samma person genom hela resans gång. Initialerna kommer inte att ha något med den verkliga personens namn att göra, utan kommer endast att utgå från när personen nämns. Första personnamnet som är borttaget kommer att få initialen A, nästa kommer att få B och så vidare. Jag hoppas att det inte ska ge allt för mycket besvär för er läsare. 

 

 

Jag hoppas också att ni kan bortse från eventuella stavfel, syftningsfel och liknande. Jag har redigerat bort en del, men jag vill inte ändra för mycket då det många gånger speglar hur jag känt i situationen, när orden bara rinner ur mig och tårarna gör det svårt att se. Då kan det vara svårt att bry sig om hur språket låter.

 

2016 fortsättning

 

 

2016-01-26

Har fått massa mensvärk nu, denna blödningen var inte kul. Denna blödningsomgången är en sån som inte räknas som mensturation. Inte för att det spelar någon roll vad den räknas som faktiskt. Inget kommer att hända nu förens efter vårt möte. 

Har en väldigt konstig känsla för tillfället. Eller konstigt humör kanske jag ska säga. Mår ganska så bra större delen av tiden och känner mig inte direkt ledsen, även om jag kanske borde göra det. Fortfarande ofokuserad, men inte ledsen. Men så händer något, kan vara något litet, som får mig att brista totalt. Exempelvis: igår tappade jag min telefon i marken så den sprack. När jag kom hem så storbölade jag i över en halvtimme, var praktiskt taget otröstlig. Idag när jag fick veta att vår försäkring inte täcker min trasiga dator (sedan tidigare) så grät jag lite till. Jag har alltid lätt till tårarna, men detta är helt galet. Vet knappt hur jag ska hantera det och är nästan lite rädd för i vilket sammanhang det ska dyka upp. Tror det kan bero på att jag vägrar känna för mycket angående allt med att skaffa barn för jag är rädd att jag inte hade kunnat fungera då, därför släpps det ut i små portioner när annat händer. Men vad vet jag, jag är verkligen ingen psykolog... 


2016-01-28

Igår fick jag en ultraljudsbild av lillebrors bebis skickad till mig. Det var en märklig känsla. Jag ska bli faster till detta lilla barn, denna lilla oskyldiga varelse. Det är häpnadsväckande och jag är så glad! Samtidigt så gör det fruktansvärt ont. Där hade vi kunnat vara också. Och om man nu ska vara ärlig så hade vi kunnat vara så mycket längre fram. Vi har försökt tillräckligt länge för att ha kunnat ha en tvååring tultande omkring här hemma. Men istället har vi en tomhet. En plats där något saknas, där något borde finnas. Och varje gång jag ser bilder på barn eller ultraljudsbilder eller bebismagar, så känner jag den tomheten lite extra. Det sticker till, ungefär som när man sätter en nagel i ett fortfarande öppet sår. Förhoppningsvis kommer såret läka i framtiden, men just nu är det vidöppet och petas och rotas i med jämna mellanrum... 


2016-01-29

Två veckor efter äggplock idag. Är väldigt glad att praktiskt taget all smärta försvunnit i magen, även om det oroar mig lite att jag fortfarande känner av lite smärta vid toalettbesök. Tror inte det bör vara någon fara, och antagligen går det över, men det är ändå lite oroande. Blödningen denna gången började tidigare och har hållt på längre, men tror inte det har med något att göra egentligen, säkerligen bara så det är. Tio dagar kvar till vårt möte, och dagarna kan inte gå fort nog! Vill bara att tiden ska rusa fram, till den dagen. Jag hatar att vänta och jag hatar att inte veta saker. Speciellt när det är något såhär stort det gäller. Inatt drömde jag att jag var gravid, och jag var så fruktansvärt lycklig! Jag mådde skit, spydde hela tiden och hade en massa smärtor, men det spelade ingen roll, för jag var äntligen gravid, vi hade äntligen lyckats, och det gjorde mig så fruktansvärt lycklig! Och sen var det så smärtsamt att vakna upp och känna hur tom jag i verkligheten är. Hur inget egentligen är rätt. 



2016-01-30

Blöder fortfarande lite, vilket är jobbigt. Hade hoppats på att det skulle vara över nu. Men detta äggplocket har varit jobbigare på alla sätt, utom att det var lite lite mindre smärtsamt. Skumt egentligen! Men allt ska väl gå över, både blödningar och smärtor. Och det är definitivt värt det, med tanke på vad belöningen förhoppningsvis blir! ❤️


2016-01-31

Fick precis veta att en av mina föredetta bästa vänner ska ha barn i maj. Och det gör så ont. Det gör fruktansvärt ont, varenda gång jag får höra det. Varenda gång någon omedvetet petar i det stora öppna såret, varje gång. Det känns som ett slag i magen, som att någon tar tag i mitt hjärta och kramar om, som att man gräver i mitt innersta, sliter och drar, och jag kan inte göra ett dugg åt det, jag är helt hjälplös! Fan vad jag hatar detta. Fan vad jag känner mig hjälplös, värdelös! Hatar känslan när det är som att jag inte kan andas, som att ett stålband är spänt runt mitt bröst, och det spänns åt mer och mer hela tiden. Jag är livrädd för att jag ska spricka en dag, bara gå sönder totalt, och att det ska vara omöjligt att göra mig hel igen, att göra mig till en komplett människa. För det är så jag känner mig. Inkomplett...


2016-01-31 10 minuter senare

Och självklart kommer frågan om när vi ska ha barn. Frågan har aldrig stört mig annars, men nu gräver den mer och mer i mig, jag vill bara skrika att det är inte så jävla lätt alltid! Bara för att man vill så är det inte alltid man får som man vill. Ibland får man kämpa och kämpa och kämpa, och ändå vill det sig inte. Ibland känns det som att man blir motverkad i varenda jävla steg, som att hela jävla världen är emot en. Men gör jag det? Skriker jag ur mig allt jag vill? Nej! För jag vill ha detta för mig själv. Jag vill lyckas innan jag delar med mig. Därför svarar jag bara att vi får se när jag slutar skolan, innan dess är inget aktuellt. Så jag ljuger. Igen och igen och igen. Undrar om jag någon gång kan ljuga så mycket att jag tror mig själv...


2016-01-31 30 minuter senare

Insåg precis att jag lovat att komma och ha en heldag med henne (innan jag visste att hon var gravid). Hur ska jag klara det? Hur ska jag kunna vara i hennes närhet när jag själv håller på att gå sönder? Det är för mycket nu, för många! Jag håller mig undan från gravida och barn bäst jag kan, men alla kan jag inte undvika. Men detta hade kunnat undvikas om jag bara vetat innan jag lovade. Hur ska jag orka???


2016-02-06

Två dagar kvar till mötet med läkaren. Jag är väldigt nervös, men längtar så mycket efter att få svar på alla frågor! Måste, förutom alla frågor om donation, fråga om mina smärtor efter äggplocket. Nu har jag inte längre ont hela tiden, men när jag går på toaletten, antingen när jag är riktigt kissnödig eller för nummer två, så gör det fortfarande ont. Vet inte om det är normalt, har googlat men inte hittat något. Vi har dessutom fått tid till en psykolog nu, vilket jag verkligen behöver. Mår inte alls bra för tillfället, och denna "resa" gör det inte bättre direkt! 

 
 
 
Bilder från denna tiden

 

 Min ständiga position vid denna tiden...
 
Firade Svärfar med komedi
 
Jag tycker att jag ser helt död ut i blicken på alla bilder från denna tiden...

 

 

Tack för att ni tagit er tid att läsa såhär långt. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med när jag berättar om vår resa. 

Och var inte rädda att höra av er om ni undrar över något, eller vill dela med er av era egna historier eller kanske bara har en tanke eller åsikt. Jag blir så himla glad när jag får höra från er.

 

Tidigare delar: 
 

 

Resan, Sofies essens | IVF, IVF - Mellan försök 2 & 3, Resan 2016 | |
Upp