Svart annandag

Det har varit lite tyst här. Först på grund av julen, vi har haft massor av firande som upptagit vår tid. Resten av bortavaron har varit på grund av annandagen. Jag var funderat fram och tillbaka på hur/om jag ska skriva om detta. Men jag har sagt att jag ska vara öppen denna gången, och det tänker jag hålla. 

Annandagen började med brunch hos svärföräldrarna. Vi åt gott och hade det mysigt med trevligt sällskap. Fredrik sövde Sienna i vagn och hon sov sen i uterummet. I alla fall. När jag gick på toa så var det massa blod överallt. Färskt blod. Vi beslutade oss snabbt för att åka in (trots att jag egentligen vet att det är för tidigt för att göra någon koll - inget hjärta slår än även om där är något inne) och var inne och fick komma till på gynakut inom en halvtimme. Precis som väntat så kunde de inte göra något. Ingen undersökning, ingenting sånt. De kollade mitt blodvärde och hur mycket jag blödde innan vi fick åka hem igen med instruktioner om att ringa RMC följande dag. När jag kommit hem så var det inte bara blod utan slemmiga klumpar och något som jag är säker på att det var hinnsäcken. 

Så igår pratade vi med RMC och de bekräftade det jag visste, det kan vara ett missfall eller kemisk graviditet, det kan också vara en annan typ av blödning. Alltså - inget går att säga förens vi gjort ultraljud. Så det är bara att vänta. Vi bokades in på ultraljud i början av januari, så det är iallafall inte enormt långt dit. Men vi tror inte på det någon av oss. Jag känner mig helt enkelt inte gravid längre. Jag vet inte om jag kände mig gravid innan, men jag gör det iallafall inte nu. Jag mår inte illa, ingenting. 

Jag känner mig helt tom. Både fysiskt och psykiskt. Jag har inte riktigt kunnat ta in det än tror jag. Inte kunnat ta in att vår lilla isbjörn förmodligen inte kommer att komma till oss om drygt åtta månader. 





Barn, Mobilblogg, Resan 2.0 | IVF, IVF 2.0 | |
Upp