Vår resa - del 5

Jag vill börja denna del av vår resa med att säga att mycket av det som kommer nu är äkta dagboksinlägg som jag skrivit under tiden allt har pågått. Jag kommer, om det behövs, att lägga till anteckningar som kan förklara eller dylikt om jag känner att det behövs. Är något otydligt så får ni absolut ställa frågor, antingen direkt här i inlägget eller privat. Jag har absolut inget emot att prata om detta och jag skäms verkligen inte för att jag sagt och gjort vissa saker som många säkert inte kan förstå då de inte själva varit i vår situation. 

Jag har inte redigerat något alls för att skydda mig själv. Däremot så har jag tagit bort delar som kan vara känsliga för andra, eller kanske saker som andra inte vill att allmänheten ska få veta. Många gånger har jag bara skrivit en initial, då är det för att personen inte vill bli nämnd i bloggen, något jag vill att alla accepterar. Jag kommer att hålla samma initial för samma person genom hela resans gång. Initialerna kommer inte att ha något med den verkliga personens namn att göra, utan kommer endast att utgå från när personen nämns. Första personnamnet som är borttaget kommer att få initialen A, nästa kommer att få B och så vidare. Jag hoppas att det inte ska ge allt för mycket besvär för er läsare. 

Jag hoppas också att ni kan bortse från eventuella stavfel, syftningsfel och liknande. Jag har redigerat bort en del, men jag vill inte ändra för mycket då det många gånger speglar hur jag känt i situationen, när orden bara rinner ur mig och tårarna gör det svårt att se. Då kan det vara svårt att bry sig om hur språket låter.

 
2015 forts.

2015-09-03

Väntar just nu på en försenad mens. Gifter mig om åtta dagar, så vill gärna ha den innan det, eller precis efter. Men om jag ska få den innan vill jag ha den så fort som möjligt då vi äntligen ska komma igång efter bröllopet och det vill jag göra så fort som möjligt!! Men det hade ju varit fantastiskt om jag fick den måndag eller tisdag efter bröllopet! Vill bara inte ha den när jag gifter mig! 

Det värsta är att trots att jag vet att jag är fruktansvärt oregelbunden och att det är så liten chans att bli gravid på naturlig väg för oss att den räknas som obefintlig, så fortsätter jag ändå hoppas varje gång den är sen. För kanske, kanske, kanske har det hänt ett mirakel!! Och trots att jag är medveten om att det inte är så så blir jag så ledsen och besviken varje gång den dumma blödningen kommer. 

 Det är snart BF för ännu fler jag känner, och varje gång tar det lika hårt, vare sig det är människor som står mig nära eller ytligt bekanta. 

 Träffade dessutom en person jag kände för väldigt många år sedan som har en femåring just nu. Av någon anledning visste hon att vi hade problem, eller så gissar hon, för vi är inte öppna med det för fem öre. Visst vet jag att fler än jag berättat för vet, men denna person trodde jag inte hade några länkar till oss alls. Hur som helst så går hon på om att hon vet minsann precis hur vi har det, de hade också jättesvårt att få barn, de försökte i nästan ett helt år och skulle snart får hjälp när de blev gravida. Och inte för att förringa hennes kämpande så vet hon inte ett skit. Vi blir inte gravida för att det praktiskt taget är omöjligt. De blev inte gravida för att hon var fruktansvärt överviktig och åt som en soptunna (hennes ord, inte mina) och hon vägrade gå ner i vikt. De hade tidigare varit hos en läkare (privat) och gjort en utredning och enligt honom var hennes vikt det enda problemet, och ändå vägrade hon gå ner. Sen har hon mage att dra till med en replik som jag verkligen hatar! "Bara slappna av, tänk inte så mycket på det, och ha sex vid ägglossning så ska du se att det löser sig". Herregud vad jag fick användning för allt jag lärt mig om självkontroll då. Hon har uppenbarligen inte en jävla aning om vad vi går igenom, för då hade hon aldrig sagt något sådant. Och bara att stå och prata vitt och brett om hur hon vägrade gå ner i vikt för att få ett barn! Jag hade huggit av mig både armar och ben för att få ett barn (jag tror, och hoppas, dock inte att det hjälper)! Nä fy fan för vissa människor. Har man inget vettigt att komma med så är det bättre att hålla tyst. 

 

Kommentar:

Jag minns fortfarande hur arg och ledsen jag var efter att ha fått en ej efterfrågad föreläsning i hur man skaffar barn. Som om vi inte redan försökt allt vi kunde göra själva. Vad många inte har en aning om är att om man blir gravid inom ett år så räknas det som normalt. Självklart kan det ändå vara jobbigt om det efterlängtade plusset uteblir månad efter månad. Tro mig, jag vet. Samtidigt så är det som sagt "normalt". Men här hade vi kämpat i över 2,5 år, utan minsta tillstymmelse till att bli gravida. Att då få slängt i ansiktet att "det är bara att ha sex vid ägglossning", det är en känsla man inte kan förstå om man inte själv varit där.

 

2015-09-04

Åhhh, jag får spel! Ännu en graviditet outad på Facebook! Inte någon nära, men det spelar fan ingen roll, lika jobbigt för det! Och så är det faktiskt två som outats då kronprinsessan också ska ha tydligen. Ni har redan en, kan inte jag få en nu tack!? 

Orkar inte med att "alla" får utom jag. 😔

  

Den 14 september hämtade jag för första gången ut mina mediciner. Tre olika sorters sprutor och en vaginalgel. Nu skulle det bli barn!
 

2015-09-17

Så jäkla tråkigt. Har gått igenom hela bröllopet med rädslan att få min mens, som var 1,5 vecka försenad. Tänkte att om jag har tur så kommer den inte förens bröllopet är över och då kan vi komma igång redan denna månaden! Och hör och häpna, vi hade tur! I måndags, när allt var över, dök den upp! Överlycklig ringde jag in och meddelade mig. Senare under dagen får jag ett samtal och fjärilarna i magen vaknade! Tills jag svarade och käftsmällen kom. Fullt denna gången, återkom vid nästa mens. Tack! Då tar det väl upp emot två månader till! Åhhh, jag som så gärna ville komma igång!!! Men nu är det iallafall inget som kan stoppa oss nästa gång, och vi kan njuta av vår första tid som nygifta utan att jag är fullproppad med hormoner som vi inte har en aning om hur de kommer att påverka mig. Men vi hade väl i och för sig helst startat redan nu... ❤️

 

Kommentar:

Så ont det gjorde. Jag trodde inte att de skulle neka, jag tänkte att det självklart skulle bli så att vi fick köra igång direkt. Jag drömde om att få köra igång direkt efter bröllopet, bli gravid på första försöket och få vårt första barn inom ett år efter att vi gifte oss. Självklart drömde jag om det. Självklart ville jag inget hellre än att dra igång, hur mycket jag än försökte dölja det med kommentarer som att "njuta av vår första tid som nygifta utan att vara fullproppad med hormoner". Det var bara kvalificerat skitsnack, och den enda jag försökte lura var mig själv. Självklart ville jag bara bli fullproppad med hormoner, jag ville inget hellre!

  

2015-10-15

Fan, börjar verkligen hata Facebook just nu! Så många graviditeter hela tiden, jag vill bara gråta för att världen är så fruktansvärt orättvis!! Pallar verkligen inte se fler bli gravida,jag tycker det är vår tur nu! Flera gånger i veckan är det nya som kommer och är gravida, tycker det är så jobbigt! Fan, det måste snart vara vår tur!! 

  

2015-10-22

Jag börjar verkligen undra om det inte är meningen att vi ska få barn. Jag ska ha min mens inom de närmsta dagarna nu. Har kollat på hur planeringen ser ut när man väl är igång, och efter sju dagar så är det dags för första ultraljud och sen kan det ev komma fler ultraljud bara dagar senare, och sen äggplock. Problemet är bara detta: jag åker till Stockholm nästa måndag och blir där till fredag för att jobba. Om min mens blir försenad till fredag nästa vecka är det förmodligen lugnt, men annars är det helt kört. Då får vi antingen vänta ännu en gång, eller så får jag strunta i att jobba. Kanske inte så kul när flygbiljett och hotellrum redan är bokat!! Hatar verkligen att ställa in jobb, så nu är min hjärna kaos och jag vet inte hur jag ska lösa detta!!

 

Korta protokollet (återkommer till detta) generellt sett
 
Mitt protokoll. Sprutstart mensdag 2, dubbla sprutor från och med dag 6 och första ultraljud dag 7.
 

 

2015-10-22 kväll

Idag har det varit jobbigt. Vi diskuterade hur vi skulle lösa problemet med Stockholm, och Fredrik vill gärna berätta för sina föräldrar, jag vägrar eftersom jag inte vill att någon ska veta. Efter mycket prat så bröt Fredrik totalt, han har hållit allt inne hela tiden istället för att prata med mig, och nu känner han att han behöver prata med någon annan. Vi kom slutligen fram till en kompromiss, han får berätta, men jag ska inte veta något. För mig ska det vara som om ingen vet, och han får se till att de vet att de inte får prata med eller fråga mig om det. De får inte ens prata med Fredrik om det när jag är i närheten.  Kanske låter barnsligt, men jag klarar inte av stressen att någon ska veta, därför får jag försöka lura mig själv. 

 

Ännu mer bebisbilder på Facebook idag. Funderar starkt på att stänga ner det helt ett tag nu... 

 

Kommentar:

Jag kan tänka mig att många tänker nu: hur löjlig kan hon vara, varför kan inte Fredrik få vara öppen med det när hon är i närheten? Varför vill hon bara låtsas som att det regnar fast att någon vet om vad de går igenom. Jag kan själv inte svara på varför. Jag vet bara att jag inte ville att någon skulle kunna säga något till mig, jag ville inte ha frågor som "hur går det?" eller "är ni igång nu?". Som jag sagt innan så valde jag hellre att få frågor om när det var dags att skaffa barn, frågor som är lättare att skämta bort. Jag vet att vissa IVF:are tycker att de frågorna är mycket jobbigare, men det är ju såklart väldigt individuellt. Turligt nog gick Fredrik med på att se till att hans föräldrar verkade ovetande, och de gick med på detsamma. Jag har aldrig märkt det minsta på dem att de visste om vad vi gick igenom, och fortfarande har jag ingen aning om hur mycket de faktiskt visste. 

 

 
 

Kommentar:

Så mycket hände under denna korta tid från det förra inlägget till detta avslutet. Jag hann knappt med! Jag fick en möhippa, vi grejade en massa inför bröllopet och vi hade ett tre dagar långt bröllop. Tiden dit gick fort. När vi sedan blev nekade att börja så gick plötsligt allt i slow motion. Tiden står stilla mitt i all väntan. Och är det något som IVF-karusellen är generös med så är det väntan. Väntan, väntan och ännu mer väntan. Vi har under dessa år blivit experter på att vänta. Men trots att vi varit med om det så himla mycket så har det inte blivit lättare. Vi har blivit härdade, men på något sätt så är det fortfarande lika smärtsamt. 

Jag vill avlsuta detta inlägget med en låt. En som sätter ord på, till viss del, hur det kan vara att längta efter att äntligen få vara den som får hålla sitt efterlängtade barn i famnen. Varning för tårar! Texten kan ni hitta här om ni tycker det är svårt att hänga med. Jag tycker absolut ni ska lyssna på texten och försöka sätta er in i hur det kan kännas med all denna längtan.

 
Tack för att ni tagit er tid att läsa såhär långt. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med när jag berättar om vår resa.
Och var inte rädda att höra av er om ni undrar över något, eller vill dela med er av era egna historier eller kanske bara har en tanke eller åsikt. Jag blir så himla glad när jag får höra från er.
 
Tidigare delar:
Resan, Sofies essens | IVF, IVF - Inför, Musik, Resan 2015, Video | |
#1 - - Anonym:

Alltså åh! Vi hade exakt samma med att min man berättade för sina föräldrar men de fick inte prata om det med mig. För då bodde de i princip hos oss och hjälpte oss med renovering. Förstår precis! Tack för att du delar, det är som att läsa min egen historia. //Snart fem år in i IVF-karusellen utan plus.

Svar: Det är egentligen helt sanslöst hur envis man kan vara när det gäller sånt här! Men det gäller hela tiden att göra det som är bäst för en själv, sen får andra tycka och tänka vad de vill. Tack för att du är här och läser och kommenterar, det gör mig så varm i hjärtat! Håller tummar och tår för att ni snart får ert efterlängtade plus! <3
Sofie

Upp