Vår resa - del 4

Jag vill börja denna del av vår resa med att säga att mycket av det som kommer nu är äkta dagboksinlägg som jag skrivit under tiden allt har pågått. Jag kommer, om det behövs, att lägga till anteckningar som kan förklara eller dylikt om jag känner att det behövs. Är något otydligt så får ni absolut ställa frågor, antingen direkt här i inlägget eller privat. Jag har absolut inget emot att prata om detta och jag skäms verkligen inte för att jag sagt och gjort vissa saker som många säkert inte kan förstå då de inte själva varit i vår situation. 

Jag har inte redigerat något alls för att skydda mig själv. Däremot så har jag tagit bort delar som kan vara känsliga för andra, eller kanske saker som andra inte vill att allmänheten ska få veta. Många gånger har jag bara skrivit en initial, då är det för att personen inte vill bli nämnd i bloggen, något jag vill att alla accepterar. Jag kommer att hålla samma initial för samma person genom hela resans gång. Initialerna kommer inte att ha något med den verkliga personens namn att göra, utan kommer endast att utgå från när personen nämns. Första personnamnet som är borttaget kommer att få initialen A, nästa kommer att få B och så vidare. Jag hoppas att det inte ska ge allt för mycket besvär för er läsare. 

Jag hoppas också att ni kan bortse från eventuella stavfel, syftningsfel och liknande. Jag har redigerat bort en del, men jag vill inte ändra för mycket då det många gånger speglar hur jag känt i situationen, när orden bara rinner ur mig och tårarna gör det svårt att se. Då kan det vara svårt att bry sig om hur språket låter.

 

2015 forts.

 

 Vår remissbekräftelse kom äntligen i mitten av maj. Allt det stod var att vi skulle bli kallade till möte och att besöket beräknades ske om ca tre månader. TRE MÅNADER! Det är helt galet vad lång tid det kändes. Tre månaders väntan till! Jag kunde ju definitivt glömma att få outa en graviditet på vårt bröllop kan jag ju säga!

 

2015-05-24

Usch, vad jobbigt det varit idag. Jobbade på Kalvinknatet och att se dessa små barn, både de som sprang med sina föräldrar och de som sprang ensamma, kämpa på allt vad de har, det tog verkligen hårt på mig. Att träffa och leka med dem var inte så farligt, men att titta på när de sprang gjorde mig tårögd och fick mig att må så dåligt! Hatar verkligen denna situationen!

 
 

Kommentar:

Så väl jag kommer ihåg detta. Hur mina ögon tårades och jag fick bita mig själv blodig i kinderna för att de inte skulle börja rinna. Hur jag samtidigt fick leka med alla barnen och veta att vi hade kunnat ha en liten. Tänk om vi bara hade börjat försöka tidigare. Tänk om vi bara varit ”normala” och inte haft en massa problem. Tänk om, tänk om, tänk om... Mina vanligaste tankar i denna karusellen har verkligen varit tänk om...

 

2015-05-27

Åh, vår sexårsdag kunde inte fått en bättre överraskning! För idag fick vi äntligen tid till första IVF mötena! Den 22 juni är det dags! Det står visserligen på papperet att det är många under behandling och att man tyvärr kan få vänta innan IVF kan påbörjas, men hoppas kan man alltid!! Har jobbat på Kalvinknatet både måndag och tisdag också, och lite jobbigt har det allt varit när man sett alla dessa söta ungar. Att se små flickor och pojkar som kanske har lite likheter med mig eller Fredrik, eller båda, så det kanske hade kunnat vara vårt barn, det känns skumt och väldigt, väldigt jobbigt! Men nu rör det sig framåt och jag hoppas att tiden fram till den 22 går fort! 

Kommentar:

22 juni.. So close, but so far. Vi hade nu försökt i över två år, och äntligen hade kallelsen till IVF kommit. Nu borde väl allt ordna sig ganska snabbt? Nu ska det väl äntligen bli vår tur!? 

 

I juni var det dags för lilla Charlies namngivning. Det var en upplevelse som var väldigt tudelad (som allt under denna tid). Det var såklart mysigt och jag var så glad för min väns skull, men samtidigt var det jobbigt att någon annan fått planera en mysig namngivning. Det ville jag också göra. Dessutom var min väns kusin där och hon var gravid. Gravidmagar var verkligen en väldigt jobbig grej för mig, jag ville ju också känna hur det kändes. Känna hur något växte inom mig.

 

 

Kommentar:

Här i juli fick jag veta om ännu en graviditet. En person som stod mig nära var gravid och det gjorde så ont, samtidigt som det var kul att få höra. Det har varit så hela tiden. Oftast har jag blivit glad för personen/personerna, men samtidigt har det smärtat mig, det har lockat fram tårar och ångest, varför alla utom jag? Det ska ju vara vår tur nu!

 

2015-07-19

Igår träffade jag ett gäng andra tjejer som också är IVF-are. Så skönt att kunna sitta flera tjejer tillsammans och alla förstår på ett ungefär vad man går igenom! Den 22 gick bra, fick göra undersökning och veta att Fredrik ska göra ytterligare biopsi för att få mer spermier i samband med att jag gör äggplock. Var också på sprutteknik, så nu vet jag hur sprutorna går till. Längtar så till vi kan komma igång, men vi har bestämt oss för att vänta till efter bröllopet för att jag ska slippa må dåligt den dagen. Tror dessutom att jag kommer att vara så stressad innan och det känns inte som en bra grogrund för en bebis. Men trots att vi måste vänta lite känns det ändå bra, för att vi nu har det i egna händer. Vill vi börja tidigare så har vi möjlighet till det, och det är det jag har saknat innan, att man inte visste vad som skulle hända nästa steg. 

Kommentar:

Jag skulle vilja säga att det var ett svårt beslut att ta, huruvida vi skulle vänta till efter bröllopet med att komma igång eller inte. Jag var fortfarande väldigt naiv och trodde som sagt att det skulle lösa sig ganska snabbt efter att vi kommit igång. Hade jag vetat då vad jag vet idag så hade valet inte varit lika självklart.

 

 
 Detta var en del av den information som vi fick när vi var på RMC för första samtalet. Vi fick också veta vilket protokoll vi skulle genomgå (korta, mer info om det senare) och vi fick skriva på en massa papper. Slutligen fick vi en hel del information om olika forskningsprojekt vi kunde välja att vara med i. 
 

 

Fick här i mellan god kontakt med en tjej ifrån min IVF-grupp, som här kommer att kallas för A. Vi har gått igenom stor del av resan tillsammans och hon är en av få som verkligen vetat allt vi gått igenom. Fram till nu då vill säga.

  

2015-08-24

Haft en mens som jag kunnat börja på nu. Var lite kluven, för jag vill ju börja, men samtidigt inte då jag är så stressad. En till kommer jag att ha innan bröllopet och sen i oktober kan vi börja förhoppningsvis. Längtar så och hoppas verkligen att det ska gå på första, men det kan man ju tyvärr aldrig veta. Börjar kännas jobbigt att gå in på Facebook just nu då många är nygravida, ska precis föda eller har bebisar. Såg att en gammal kompis precis gått ut med det och hon hade valt samma namn till sin som jag vill ha, i andranamn visserligen men det är ändå jobbigt. Inte för jag bryr mig om att det är samma namn, men blir ändå något extra jobbigt då. Men förhoppningsvis får vi snart också outa en graviditet! Hoppas kan man ju!! ❤️

 

Kommentar:

Det är få inlägg skrivna under dessa månader, men det beror såklart på att inte så mycket hände. Samtidigt hände galet mycket! Vi var i slutspurten på bröllopsplaneringen, vi flyttade hem till mina föräldrar under drygt en månad för att vårt badrum skulle renoveras, vi firade midsommar, vi var på bröllop, vi passade Charlie och vi försökte fylla sommaren med aktiviteter och skoj för att ”glömma bort” hur stilla det stod för oss på barnfronten. Samtidigt hade vi såklart möte på IVF-kliniken med både undersökningar och sprutteknik, och vi fick starten i egna händer så att säga. Ändå kändes det som att allt stod stilla. Som att tiden bara rusade förbi och vi stod där, utan att hänga med, utan att komma framåt. Fast i vår bubbla, ensamma, utan att någon visste vad vi gick igenom. Ibland kändes det som att jag bara ville skrika, gråta, skälla och jag vet inte allt. Jag ville att andra skulle se, se hur jag mådde, se hur jobbigt allt var. Men samtidigt ville jag såklart inte det. Jag har alltid velat klara mig själv, och så även nu, fast att jag visste att vi inte skulle klara av detta själva så ville jag inte dela det med någon. Jag ville inte att någon skulle fråga hur det går eller om vi kommit igång än. Komma med ”goda” råd eller oönskade kommentarer. Då tar jag hellre frågor om när vi ska ”skaffa” barn. De var så mycket lättare att hantera, de kunde jag skämta eller ljuga bort.

 

Långpromenad i Ystad
 
Barnlös (så skönt för oss just då) midsommar med fina människor
 
 
 
 
 
Firade min födelsedag
 
 
Var på bröllop
 
Fredriks svensexa
 
Tack för att ni tagit er tid att läsa såhär långt. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med när jag berättar om vår resa.
Och var inte rädda att höra av er om ni undrar över något, eller vill dela med er av era egna historier eller kanske bara har en tanke eller åsikt. Jag blir så himla glad när jag får höra från er.
 
 
Tidigare delar:
 
Resan, Sofies essens | IVF, IVF - Inför, Resan 2015 | |
Upp