Måndag

Ny vecka nu hörni! Jag hoppas den blir jättebra för er alla!


Senaste dagarna här har varit superbra! I torsdags så började vi dagen med att göra RUL (rutinultraljud) där vi fick se vår livliga lilla bebis. Som jag har längtat efter det! Helt galet! Det var fruktansvärt häftigt att se kiddo skutta omkring i magen. Det fick mig bara att längta ännu mer efter juni! 

Fredagen sen var också väldigt bra. Jag och mamma var på en låååååång shoppingrunda, och självklart handlade jag massa till bebben. Hen börjar verkligen få en ordentlig garderob nu! ❤

Jag hämtade ut min första babybox från Lloyds apotek (lägger ut allt innehåll när jag hämtat de andra), vi åt lunch och så shoppade vi lite till. Vi avslutade dagen med att åka och hämta ut vår vagn och vårt babyskydd. Jag kan säga att bilen var överfull sen! 

På kvällen när jag kommit hem och packat upp all shopping så passade jag dessutom på att beställa spjälsäng. Så snart kommer den också hem! Så skönt det är att få saker klart! Efter att ha tittat på mååånga (!) sängar så blev det tillslut en Troll Lukas. Tre höjdlägen (vilket var ett krav för mig), kan kompletteras med juniorsida när kiddo blir större, och kan användas som soffa när den inte längre används som säng. Jag gillar när saker går att använda länge! Och att den sen är snygg också är ju såklart inte fel!

I lördags var vi ute och käkade på Tusen & 2, och såg sen Arrival på bio, med Philip och Marie. Jag var dock helt slut och att sitta i en biostol var inte skönt kan jag säga! Helt slut i fogarna efteråt. 

Igår hade vi våra fina vänner här hemma på middag och för att se handbollsfinalen. 
Vi träffade Pernilla och Martin när vi var på bröllopsresa i Kroatien i somras, och jag är så himla glad att vi träffat dem! Vi kommer så bra överrens och nu ska de dessutom ha barn bara fem veckor innan oss. Så himla mysigt! 

Hoppas ni också haft en bra helg finisar! Nu ska jag kasta mig i ett bad efter att ha jobbat ett par timmar idag. Det är galet vad snabbt jag blir trött nu när jag inte gjort så mycket på länge! 


Allmänt, Gravid, Just nu, Mobilblogg, Vardag | | Kommentera |

Wow!

Vilken respons jag redan har fått på mitt första inlägg om vår resa! Både från de som stöttat och beklagat, men även från andra som har eller har haft problem att skaffa barn. Och både människor jag känner och inte känner. Så glad och tacksam för varenda en av er, och extra mycket för er som hör av er för att ni suttit eller sitter i samma situation. Det är så kul att höra att ni uppskattar att jag skriver om ett så viktigt ämne, och att ni känner att ni kan våga fråga och undra saker, trots att ni inte känner mig. Mina tårar rinner (jag är inte alls hormonell!) när jag läser allt fint ni alla skriver, och jag lovar att jag kommer svara så fort jag bara kan! Stort tack till er alla! ❤


Nästa inlägg kommer ta några dagar, det är mycket text att gå igenom, men inläggen kommer att komma efter hand. 

Tack än en gång fina ni! ❤

Just nu, Mobilblogg, Resan, Sofies essens | | Kommentera |

Vår resa - del 1

Okej, här kommer det första inlägget som handlar om vår resa. Jag trodde att jag redan hade skrivit om en början av den, men jag kan inte hitta det och har därför suttit hela dagen idag för att pussla ihop bitarna. Jag har fått använda mig av allt ifrån kalendrar, papper med kallelser och information, mensloggar och annat. Men nu har jag iallafall fått ihop en del. 
 
Vår resa till ett barn var längre än vi trodde att den skulle vara. Vi hade inte väntat oss att vägen till att skaffa barn skulle vara så lång, att den skulle innehålla så mycket väntan och så mycket smärta, både fysisk och psykiskt. Under de senaste åren har jag många gånger undrat var rättvisan i världen är. Hur en del människor blir gravida hur lätt som helst, men andra får kämpa i motvind hela tiden. Anledningen till att jag har velat skriva detta är för att det är många som är i denna situationen. Så många som 20% av alla par har någon gång haft svårt att skaffa barn. Jag vet hur fruktansvärt ensam man kan känna sig när man sitter i den situationen, och om jag kan hjälpa bara en enda person genom att berätta vår historia så känner jag att jag gjort något stort. 
 
Jag har valt att dela upp allt i flera inägg. Det blir nog en hel del till slut. Jag har sedan februari 2015 skrivit dagboksinlägg med intentionen att lägga upp dem här i bloggen när vi väl blev gravida. Så inläggen efter detta kommer att bestå av mina dagboksanteckningar, varvat med information som kan vara bra att veta för att förstå allt och kommentarer jag har lägger till i efterhand. Jag har även spelat in lite videos som kommer att komma upp när det är dags för dem. Men iallafall. Nu kör vi. Välkomna till vår resa!
 
 

2013

Våren 2013 -  Vi var på väg att flytta tillbaka till Skåne efter att ha bott i Karlskrona i tre år. Vi hade under flera år skjutit upp att skaffa barn, till den tiden då vi bodde närmre våra föräldrar igen. Vi visste dock att det skulle ta lite tid, då jag hade fått konstaterat PCOS året innan, så vi tyckte det var lika bra att börja försöka ett par månader innan vi flyttade ner.

PCO/PCOS - Polycystiskt ovariesyndrom är en hormonell rubbning som kan förekomma hos kvinnor. Rubbningen innebär att man har många äggblåsor på ena eller båda äggstockarna. Samtidigt har man ofta mycket testosteron i kroppen. Vanliga symptom är att man sällan eller aldrig har mens, mycket hår på kroppen, finnar, lätt att gå upp i vikt, svårt att bli gravid. 

Att ha PCO/PCOS innebär att man sällan eller aldrig har ägglossning på grund av ökad testosteronhalt, vilket i sin tur leder till att mensen kan utebli/vara oregelbunden. Då ägglossningen inte fungerar som den ska så kan det såklart vara svårt att bli gravid. 

 

Sommaren/Hösten 2013 -  Månaderna kom och gick, och min oregelbundna mens gjorde att jag aldrig visste om den bara var lika oregelbunden som vanligt, eller jag faktiskt var gravid. Jag gick igenom en massa graviditetstester under denna perioden, men varenda ett var negativt. Mot slutet av hösten tyckte vi att det var dags att jag fick tabletter för ägglossning så att vi skulle kunna öka våra chanser, och jag bokade tid till en gynekolog. 

 

16 december 2013 - Jag hade tid hos gynekologen denna dag och han konstaterade det jag redan visste, att jag hade PCO/PCOS. Jag fick utskrivet Pergotime, en medicin som stimulerar det hormon som styr ägglossningen, och Primolut-Nor, ett läkemedel som används för att sätta igång mensturation. Äntligen var vi på gång!

 

17 december 2013 - Började ta Primolut-Nor två gånger om dagen. 

 

24 december 2013 - Mensturationen kom och den 28 december startade jag min första omgång av Pergotime. Till nyår satte jag upp som mål för året att bli gravid. Mitt enda mål för året 2014.

 

2014

14 januari 2014 - Jag fick gå och ta blodprov för att kontrollera om ägglossningen hade kommit igång. Och lycka, för visst hade jag ägglossat! Tänk vad mediciner kan! 

 

25 januari 2014 -  Mensen kom - jag var alltså inte gravid. Men det är såklart inte så konstigt om man inte blir gravid på första omgången. Bara på det igen. Den 29 januari påbörjade jag andra omgången av Pergotime. 

 

Februari 2014 - Ingen mens dök upp när den skulle. Ett hopp började långsamt tändas inom mig. Kunde det vara sant? Var det äntligen vår tur? Ett negativt graviditetstest grusade förhoppningarna lite, men kanske var det fel? Testade jag för tidigt? Var det ett dåligt test? Gjorde jag något misstag? Vi väntade några dagar till och jag tog ännu ett test. Negativt. Tänkte att det var bäst att kontakta gyn. Kanske var något fel. Hoppet var nu litet, men fanns fortfarande kvar.

 

13 mars 2014 - Besök hos gynekologen för att se vad som stod på. Efter vaginalt ultraljud så kunde vi konstatera att jag inte var gravid. Förmodligen hade ägglossningen som jag fått av decemberkuren varit spontan och dosen jag hade räckte. Jag fick utskrivet ny medicin och dosen dubblades från en till två tabletter Pergotime. Även denna gång skrevs Primolut-Nor ut för att starta mensen och den kuren påbörjas nästföljande dag. 

 

23 mars 2014 - Mensen dyker upp.

 

28 mars 2014 - Jag startar första omgången med den nya, högre, dosen av Pergotime.

 

13 april 2014 -  Mensen dök upp, men helt fel i tiden. Ägglossningen har förmodligen inte fungerat.

 

14 april 2014 - Blodprov konstaterar att ägglossningen inte fungerat. Pergotime höjs till tre tabletter. 

 

17 april 2014 - Jag börjar kuren med Pergotime, denna gång tre tabletter om dagen. Blodprovet två veckor senare visar att ägglossningen är igång. Äntligen har vi hittat rätt dos! Mensen kom sen när den skulle - inte gravid.

 

Maj 2014 - Fortsätter med Pergotime, ingen graviditet.

 

Juni 2014 - Fortsätter med Pergotime, ingen graviditet. Ringer till Limhamns kvinnoklinik för att boka tid till utredning. Vi får tid i oktober. Hoppas vi hinner bli gravida innan dess! Galet lång väntan! 

 

Juli 2014 - Fortsätter med Pergotime, ingen graviditet.

 

Augusti 2014 - Fortsätter med Pergotime, ingen graviditet.

 

September 2014 - Fortsätter med Pergotime, ingen graviditet.

 

1 oktober 2014 - Fortsätter med Pergotime.

 

23 oktober 2014 - Äntligen är det dags för vårt tid på Limhamns kvinnoklinik! Som vi längtat. Vi får träffa läkaren Pia Saldén och vi får genast bra förtroende för henne och känner oss trygga. Nu kör vi, detta ska gå! 

Det första vi får veta är att jag ska sluta med mina Pergotime tabletter genast. Tydligen ska de endast tas ett par, tre månader i taget, något min gynekolog inte sagt ett dugg om. Pia informerar oss om att det är ökad risk för äggstockscancer om man tar dem för mycket. Kul början!

Men vi får iallafall starta en utredning. Jag har ju sedan tidigare fått bekräftat PCO, men nu kollas annat också. Blod tas från oss båda för att kolla eventuell blodsmitta. Jag får också lämna blod för diverse hormonanalyser och så får jag göra en vaginal undersökning. Fredrik får en remiss för att kunna lämna spermaprov. Slutligen får jag instruktioner om att ringa när mensen börjar för att boka tid till kontrastundersökning av äggledarna. Ny tid för ytterligare prover för mig bokas in till den 6 november. 

Efter besöket kör vi direkt bort till sjukhuset för att Fredrik ska kunna lämna spermaprov.

 

31 oktober 2014 -  Mensen kommer och jag ringer för att boka tid till äggledarundersökning, jag får tid den 13 november.

 

6 november 2014 - Diverse blodprover och ultraljud görs på Limhamns kvinnoklinik. 

 

13 november 2014 - Klockan 15:45 har jag tid för kontrastundersökning av äggledare och livmoder. Jag var galet nervös. Självklart hade jag googlat en hel del (så dumt!) och läst sjuka skräckhistorier om fruktansvärda smärtor. Jag tog smärtlindring innan som de rekommenderade, och sedan var det dags. När de gör en kontraströntgen av äggledarna så får man ligga i en gynstol. De för in en tunn kateter via livmodershalskanalen och in i livmodern. Sen injicerar de kontrastvätskan och man tittar med ultraljud för att se att vätskan sprider sig som den ska genom äggledarna. 

Allt såg bra ut när jag gjorde det och vätskan spred sig precis som den skulle. Smärtan var inte alls särskilt farlig, som lätt mensvärk typ. Så glad jag var att allt fungerade. Vilken härlig nyhet! 

I samband med detta fick jag också en tid till vårt gemensamma återbesök. Detta skulle ske den 20 november. En hel veckas väntan! Tiden gick så långsamt!

 

20 november 2014 - I bilen på väg till kliniken var jag galet nervös. Tänk så var det mer fel på mig. Vi visste ju redan om min PCO, men det finns så mycket annat som kan påverka. Och jag hade ju inte blivit gravid under de gångna månaderna, trots att ägglossningen fungerat som den skulle. Vad mer skulle det vara för fel på mig? 

Väl där fick vi komma in och sitta ner i ett rum med läkaren och hon gick igenom alla våra testsvar. Alla mina värden såg bra ut, utom ett, men det sa hon förmodligen berodde på stress. Det skulle dock testas igen när vi skulle påbörja nästa steg i vår behandling. Sen sa hon det varken jag eller Fredrik var beredda på att höra. De hade inte hittat några spermier i Fredriks prov. Inga spermier alls! Man har såklart hört talats om de som har få spermier, eller långsamma spermier, eller andra bekymmer med spermier. Men där var inga alls. Nada! Nästa steg var att skicka Fredrik vidare till RMC för att han skulle få ta kromosomprov för att säkerställa att det inte var något kromosomfel. 

I bilen på vägen hem var vi chockade båda två. Vi hade väntat oss fel på mig, inte på honom. Och inga spermier - innebar det att vi inte skulle kunna få några gemensamma barn? Skulle vi behöva använda donator? Eller måste vi kanske adoptera för att få barn? Vad skulle hända den närmsta tiden? Hur lång tid ska detta nu ta? Frågorna var många, och när väl chocken släppte så kunde jag inte sluta gråta. För mig kändes det som om världen gick under. Men efter ett tag så minskade smärtan och jag kunde börja tänka positivt. Jag googlade och hittade en massa information om hur de kunde plocka ut spermier ur testiklarna så länge de fanns där. Men väntan på en att Fredrik skulle ta prov gick så långsamt.

 

12 december 2014 - Fredrik tar sitt kromosomprov. Nu är det en ännu längre väntan, ca åtta veckor tar det. Jag inser att ett helt år har gått, och jag kommer förmodligen inte att bli gravid på ett bra tag till. Och det enda vi kan göra är att vänta...

 

 

Under hela denna tid levde vi på som vanligt. Ingen visste vad vi gick igenom, och vi försökte att inte visa för omvärlden hur tufft allting var. Vi hade en fullproppad tid med flytt, flera bröllop och möhippor/svensexor, resor och nöjen. Vi förlovade oss och började planera vårt bröllop. Hela tiden när jag provade bröllopsklänningar hade jag i bakhuvudet att risken fanns att jag skulle behöva panikköpa en i slutet för att jag skulle vara gravid. Jag trodde fortfarande att allting skulle ordna sig snabbt och lätt. Klart vi ska få barn, varför skulle vi inte få det? Det kommer att ordna sig snart, alla andra får ju, så det kommer snart för oss också. 

 

Nyförlovade i Österrike, förhoppningsfulla och glada
 
På en bröllopsmässa i oktober 2014. 
 
 
Tack för att ni tagit er tid att läsa såhär långt. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med när jag berättar om vår resa.
Resan, Sofies essens | Resan 2013, Resan 2014 | | Kommentera |
Upp