Vår resa - del 8

Jag vill börja denna del av vår resa med att säga att mycket av det som kommer nu är äkta dagboksinlägg som jag skrivit under tiden allt har pågått. Jag kommer, om det behövs, att lägga till anteckningar som kan förklara eller dylikt om jag känner att det behövs. Är något otydligt så får ni absolut ställa frågor, antingen direkt här i inlägget eller privat. Jag har absolut inget emot att prata om detta och jag skäms verkligen inte för att jag sagt och gjort vissa saker som många säkert inte kan förstå då de inte själva varit i vår situation. 

Jag har inte redigerat något alls för att skydda mig själv. Däremot så har jag tagit bort delar som kan vara känsliga för andra, eller kanske saker som andra inte vill att allmänheten ska få veta. Många gånger har jag bara skrivit en initial, då är det för att personen inte vill bli nämnd i bloggen, något jag vill att alla accepterar. Jag kommer att hålla samma initial för samma person genom hela resans gång. Initialerna kommer inte att ha något med den verkliga personens namn att göra, utan kommer endast att utgå från när personen nämns. Första personnamnet som är borttaget kommer att få initialen A, nästa kommer att få B och så vidare. Jag hoppas att det inte ska ge allt för mycket besvär för er läsare. 

Jag hoppas också att ni kan bortse från eventuella stavfel, syftningsfel och liknande. Jag har redigerat bort en del, men jag vill inte ändra för mycket då det många gånger speglar hur jag känt i situationen, när orden bara rinner ur mig och tårarna gör det svårt att se. Då kan det vara svårt att bry sig om hur språket låter.

 

 

 

2015 forts.

 

 

2015-11-04

Bara 10 timmar och 30 minuter kvar nu innan det är dags för äggplock (ÄP)! Har varit så sjukt nervös hela dagen, varit illamående i perioder, "light headed" imorse, haft ömma bröst och varit trött, men ändå alldeles för uppjagad för att sova. Har dessutom varit mycket ömmare i äggstockarna än tidigare. Vill knappt veta om det som ska göras imorgon, men ändå kollar jag såklart! Det som görs är typ att en kanyl förs in som man sedan använder för att suga ut äggblåsevätskan och äggen. Det låter inte allt för bekvämt ska jag säga.  Men det får det vara värt, för varenda ägg de plockar ut är chans på en bebis. 

Innan mitt äggplock imorgon så ska Fredrik göra en PESA/TESA, vilket innebär att de går in och plockar ut spermier direkt från testiklarna. Hoppas verkligen han inte får lika ont som han fick förra gången eftersom jag inte får göra annat än ligga i soffan eller sängen hela dagen. Enda gången jag får resa mig är vid toalettbesök. Blir inte jättekul om vi båda blir helt sängliggande, men hey, det löser sig. Klockan är ställd på 05.45 imorgon för att jag ska hinna dricka vatten innan klockan sex (är fastande inför ÄP) och vi ska vara på plats sen klockan 07.30. 8.00 är det dags för Fredriks ingrepp och 10.00 är det min tur. Usch, nu är jag så fruktansvärt nervös, bara timmar kvar!! 😱😱

 

2015-11-05

 Information inför plocket
 
 

Äggplock idag. Var så fruktansvärt nervös att jag grät!! 

Vi var på plats på RMC fem i halv åtta. Då fick vi komma in och fick vars en brits. Fredrik var först så han bytte om och sen fick han lugnande tablett och Alvedon. En stund senare satte de lokalbedövning i ljumskarna på honom. När den fått verka en stund var det dags. In i salen och upp på en ny brits. Jag fick sitta i huvudändan så jag kunde prata med honom under tiden. De säger att de ska börja sticka. Vad jag ser är en stor nål som sitter i en specialgrej. Nålen sticker de in i testiklarna och suger sen upp därifrån. De börjar på vänstersidan och Fredrik ropar högt. Tydligen har bedövningen inte tagit och han känner allt. De kan inte avbryta mitt i utan måste köra vidare på den sidan obedövad. Jag höll på att gå i sönder av oro. När de var klara så tömde de innehållet i sprutan i en burk. Han fick mer bedövning för att det inte skulle kännas när de gjorde nästa sida. När de satte igång med högersidan kände han ingenting turligt nog. När de drog ut sprutan så såg jag hur de drog ut strån med pincetter, så häftigt att se. Sen la de allt i burkar och så fick vi vänta. Efter en stund så gjorde de om det igen på högersidan. Sen fick han gå ut och lägga sig på sin brits med ett paket is för att dämpa smärtan. Då var det cirka en timme till mitt ingrepp och jag höll på att dö av rädsla. Bröt ihop totalt! 

Men snart nog kom de och gav mig två Alvedon och en Postafen mot illamående då jag har väldigt lätt för att må illa. Sen satte de en kanyl, och såklart rullade mina kärl så det gjorde så sjuk ont. Hon var lite rädd att det spruckit, men det verkade inte så när hon tryckte in koksalt. Sen var det dags. Fick gå in och lägga mig i gynstolen. Berättade tidigare för narkosläkaren hur svårt jag har för att bli bedövad och att det sällan tar på mig. Hon gav mig medicin i kanylen, lugnande, smärtlindring och ännu mer mot illamående. Sen gav de mig en lokalbedövningsspruta i slidväggen. Den kändes hel okej, så tänkte att det nog skulle gå bra. Fy fan! Det var absolut inte det smärtsammaste jag varit med om, men jag skulle ljuga om jag sa att det var skönt. Narkosläkaren tryckte ner mer och mer bedövning och lugnande men det tar sig helt enkelt inte på mig. Har hört så många säga att när de kommer därifrån går de som på moln för de är helt höga. Inte jag. Fick hur mycket som helst, kände ingenting av varken smärtlindring eller lugnande!! Men, turligt nog så går det ganska fort och vi var snart klara.

 Resultat av första äggplocket
 
 

Efter en stund kom de ut och sa att de hittat tre ägg. Tre jävla ägg!! Hade elva äggblåsor när jag var på VUL sist! Dessutom hade de inte hittat några spermier så de fick ta frysta. Men de frysta var livliga, så de borde inte vara några problem. Sen fick jag frukost (Fredrik åt tidigare) och ligga ner och vila lite. När jag gått på toaletten första gången fick  vi åka hem. Har spenderat större delen av dagen helt slut. Beställde hem mat och sen sov jag i soffan några timmar. Har en del smärta, men den är absolut hanterbar. Fredrik har inte så ont länge säger han och det är ju skönt. 

Imorgon mellan 10 & 10.30 ska jag ringa in för att se om några ägg blivit befruktade. Hoppas hoppas hoppas!!! 

 
Bilder från dagen
Våra snygga sjukhusarmband. Nu kör vi!!!
 
Såhär vackra kläder får man ha på sig när man ska göra ingrepp.
 
Glad över att fått gjort sin del.
 
Äntligen frukost för en av oss iallafall!
 
Lika glad som Fredrik, fast mer tårsvullen, efter mitt ingrepp.

 

Kommentar:

Jag ser nu när jag skrivit att jag verkligen inte varit helt ärlig angående smärtan. Jag vet att de flesta inte känner jättemycket, och jag vill inte skrämma någon, men jag vill inte heller ljuga. Jag hade så jävla ont att jag bara grät och skrek typ. Det var helt fruktansvärt. Men på de flesta normala människor så tar smärtlindring, något det inte gör på mig. Alltid när jag får lokalbedövning måste de fylla på till förbannelse och de säger alltid efteråt att de aldrig brukar ge så mycket. Riktig tur för mig ju.

Iallafall. Resan hem denna dagen var inte rolig. Vi tog taxi och chauffören körde som en galning. Både jag och Fredrik satt i baksätet och försökte hålla oss ifrån att spy. Nu när jag tänker efter så var denna dagen inte alls någon höjdare. Men samtidigt så visste man ju inte om det kanske skulle resultera i en bebis, så det var ju såklart värt det!

 
Efter en smärtsam dag är god mat ett måste!
 
Finaste tjejen tröstar matte när hon har ont.
 

  

2015-11-06

Fan! Inga ägg befruktade!!! Sitter och kan inte sluta gråta. Allt är så vidrigt jävla hemskt orättvist!! Varför ska det vara så sjukt svårt att göra det mest naturliga i hela världen, det vill säga bli gravid. Fattar det inte! Det gör så otroligt ont! Vid varje bakslag känns det som att hela bröstet slits itu som att någon tar tag i bröstbenet, drar allt de kan, och sliter och river sen i allt som finns där under. Jag får svårt jag får svårt att andas. Tänker på att risken är att vi bara har två försök kvar. För det är vad de har i nedfrysta spermier. Två omgångar till. För det är inte säkert att de hittar mer igen. Kanske var det som de plockade det sista? Jag vill inget hellre än att ha massa fina bebisar, bebisar som är hälften jag och hälften Fredrik. Jag vill få uppleva känslan att se våra drag och egenheter i våra barn när de växer upp, se huruvida de tar efter honom eller mig i olika anseenden. En helt normal och vanlig önskan, en familj. Men så fruktansvärt smärtsam och svår önskan när det kommer till oss... 

 

Kommentar

Jag blir fortfarande helt gråtfärdig när jag tänker på detta samtal. Jag lyckades hålla skenet uppe så länge samtalet varade, men så fort jag lagt på luren så rasade jag ihop på golvet och bara grät. Jag grät till jag inte hade någon luft i lungorna och jag hade kramp precis överallt av ansträngningen. Sen var jag ju såklart tvungen att informera Fredrik. Han hade SMSat mig redan halv tio för att säga till mig att SMSa så fort jag hört något (som om jag skulle glömma det). Att sen behöva skicka ett SMS till honom och skriva att inga ägg blivit befruktade var så jävla jobbigt. Han tog det ganska så bra inför mig, tyckte såklart att det var jättetråkigt men var noga med att säga att vi inte fick ge upp. Jag tror nog dock att han dolde hur jobbigt han faktiskt tyckte att det var. Eller jag är ganska säker på att han gjorde det. Allt för att lätta min börda. Precis som jag alltid försöker vara stark för honom så försöker han alltid vara det för mig. Vi försöker alltid att ta hand om varandra och inte visa hur jobbigt vi tycker något är. 

Jag tror inte jag slutade gråta många minuter denna dag. Det var bara så fruktansvärt jobbigt, och inget vi hade väntat oss alls. Hur skulle vi kunnat det? Vi var ju så positiva, klart vi skulle bli gravida direkt! Klart att vi skulle få embryon till frysen. Klart att det skulle gå! Lika oförberedda som vi var när de sagt att Fredrik inte hade några spermier i utlösningen, lika oförberedda var vi på detta besked. För detta hade jag inte hört om tidigare. Jag hade hört om att det kunde bli få, ibland bara ett, befruktade, men inga alls? När man gör ICSI? Nej, detta kom som en chock för oss båda, och det tog tid innan vi återhämtade oss...

 

ICSI (microinjektion)

Till skillnad från ”vanlig” IVF, där spermierna och äggcellerna får sköta befruktningen själva genom att placeras tillsammans i en skål, så får spermierna vid ICSI hjälp att befrukta äggen. Med hjälp av en mikropipett injiceras en spermie med bra utseende, storlek och rörlighet i varje ägg för att hjälpa befruktningen på traven. Detta görs exempelvis om spermierna har nedsatt simförmåga eller det inte finns så många (som i vårt fall).

 

Tröstätande deluxe när livet inte går som man vill...
 
Vår lilla tjej är så känslig och vet precis när vi behöver henne. Då är hon alltid där och ger en massa kärlek!

 

2015-11-06 igen

Kan inte ens bada på grund av infektionsrisken, det som jag alltid gör för att då mig att må bättre. :(

 

Sammanfattning omgång 1:

  • Antal sprutor Sofie tagit på sig själv; 15
  • Antal sprutor/blodprov andra tagit på Sofie; 4
  • Antal sprutor/blodprov på Fredrik; 4
  • Antal vul; 2
  • Antal äggblåsor; 11
  • Antal mogna ägg; 3
  • Antal stick för att leta spermier; 3
  • Antal spermier hittade; 0
  • Antal ägg befruktade; 0 
  • Tid från start till slut; 12 dagar
  • Antal dagar med Crinone: 0
  • Antal tabletter/vitaminer/smärtlindring Sofie; vitaminer: 84, mot illamående: 1, smärtlindring: 6
  • Antal tabletter/vitaminer/smärtlindring Fredrik; lugnande: 1, smärtlindring: 8
Resultat: Inte gravid.

 

 

Tack för att ni tagit er tid att läsa såhär långt. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med när jag berättar om vår resa.
Och var inte rädda att höra av er om ni undrar över något, eller vill dela med er av era egna historier eller kanske bara har en tanke eller åsikt. Jag blir så himla glad när jag får höra från er.
 
Tidigare delar:
Resan, Sofies essens | IVF, IVF - Försök 1, Resan 2015 | |
#1 - - *:

Har precis läst igenom alla delar om er resa hittills.
Blev tipsad om din blogg då jag själv går igenom hormonbehandling just nu. Är inne på månad fem, första med sprutor och än ser de inte så bra ut. Har med fått diagnosen pcos sen tidigare vilket jag läser att du med har.
Är glad och tacksam att du delat med dig av er resa. Att få läsa om någon annan , slippa känna att man är ensam om detta.

Svar: Tack så jättemycket för din kommentar! Så himla glad för att jag kan vara till hjälp på något sätt.
Håller tummarna för att det kommer att gå bra för er, och har du några frågor är du välkommen att höra av dig, antingen här eller privat på sofieblogg@hotmail.com om du känner att du har frågor du inte vill skriva här.

Hoppas verkligen att ert försök kommer att lyckas och att ni får ert efterlängtade barn! <3
Sofie

Upp