Stökvecka

Denna vecka har det verkligen inte gått som jag planerat, och därför har det inte hänt mycket här. I söndags var vi på förlossningskurs (tänkte jag skulle skriva mer om den senare), och vi var verkligen såå nöjda! 


I måndags var det dags för besök hos barnmorskan för mig där mitt blodtryck var lite högt, 140/91. Så barnmorskan bestämde att vi skulle ta ett nytt på onsdagen när vi ändå hade föräldragrupp hos henne. Kunde knappt gå på hela dagen på grund av foglossning, att vara så aktiv dagen innan var inget min kropp gillade! 

I tisdags var det dags för bilbesiktning och byte av däck, dessutom körde jag in om fotografen som ska ta gravidbilder på mig, för att prova en klänning. Helt slut efter dessa få ärenden. 

På onsdagen var vi på föräldragrupp hos barnmorskan, med fem andra par, första träffen av två. Efteråt tog vi mitt blodtryck igen och jag hade då 140/103. Eftersom jag dessutom känt bebis lite mindre den dagen så ringe min barnmorska in till förlossningen och skickade sen in mig där. Så ett andra besök på förlossningen blev det då för Fredrik och mig. Vi som bestämt att vi skulle ha en bebis med oss nästa gång vi åkte därifrån. Tji fick vi. Iallafall så gjorde de en koll av bebisen, både genom CTG för hjärtat och ultraljud för att se mängden fostervatten. Sen gjordes en blodtrycksmätning på mig och då hade det sjunkit till typ 140/90 igen. Läkaren bestämde sig då att jag skulle göra ett TUL (tillväxtultraljud) för att se så att bebben inte var tillväxthämmad. Så igår (torsdag) ringde hon och meddelade att det skulle ske idag. 

Gårdagen var då alltså en lång väntan, och jag var helt slut efter veckans alla aktiviteter! Helt galet! 

Så idag då. Hade tid klockan 11 och fick då göra ultraljud. Det visar sig då att bebis inte alls är tillväxthämmad utan tvärt om (precis som jag misstänkt länge!). Den låg på 21,8% över, vilket fortfarande är inom normalspannet dock, men just nu uppskattas den att väga nästan 2 500g, nästan 500 gram över det generella. Efter ultraljud så var det dags för ännu ett CTG där jag också fick klicka i när jag kände sparkar och de kollade min syresättning. Slutligen ännu en blodtrycksmätning. Blodtrycket hade sjunkit ännu mer och låg nu på runt 130/83 (har jag för mig!), vilket såklart är bra. Så det behöver de inte göra något mer åt. Läkaren tyckte dock att ännu ett TUL bör göras om några veckor, så om en fyra-fem veckor så är det dags igen. 


Så nu ligger jag här, helt slut! Bebis knuffar och har sig och tycker inte alls att jag ska få vila. 

Iallafall så är detta orsaken till att det varit så tomt här. Förhoppningsvis orkar jag skriva lite i helgen, men jag lovar inget! 

Helt slut kvinna! 



Jag hoppas ni får en fin Valborgshelg och att ni njuter av den extra lediga dagen! 
❤️

Gravid, Just nu, Mobilblogg | | Kommentera |

Helg!

God morgon denna lördag! Jag skulle önskat att jag kunde säga "denna våriga lördag", men här är det snarare höstigt väder än något annat. 


Gårdagen här hemma var en riktig "jag önskar att jag aldrig gått ur sängen"-dag. Den började bra med x antal timmar i badkaret för att lindra foglossningen och illamåendet (ja, av någon anledning mår jag lite, lite mindre illa när jag badar) lite. När jag sen ska ta mig upp så halkar jag och det smäller till rejält i fogarna. Underbart, de timmarna var alltså väl spenderade. I alla fall, klär på mig och sen går vi ner till tvättstugan för att fixa med tvätten. Upp igen sen och går in i bebisens rum. Känner då den doft jag absolut inte vill känna där inne. Kattkiss! Fan, illamåendet eskalerar. Det är bara att leta reda på källan och ta alla textilier i en påse och gå ner för alla trapporna igen till tvättstugan. Lucky me! 

När jag väl kommer upp så vill jag göra något lite mer positivt, så varför inte byta rullgardin i bebisrummet? Det kanske kan muntra upp mig? Sagt och gjort, ner med den gamla (klättrandes omkring på en soffa, fortfarande med foglossning) och packa upp den nya. Ska precis till att fästa den när jag ser att bara ett av två hål stämmer i väggen. Ajja, jag skruvar i ett, det bör räcka. Trär sen i rullgardinen och inser att hållarna är för långt från varandra. Vi har antagit att IKEA har samma standardmått, men tji fick vi. Inser att jag kommer behöva spackla och måla de gamla hålen och sen köpa plugg och skruvar och borra nya hål för att få upp rullgardinsjäveln! (Nämnde jag att det är en betongvägg!?) Hade jag vetat det så hade jag satt upp gardinstång och mörkläggningsgardiner istället. Blev sjukt lack och ville helst kasta ut skiten genom fönstret, men hejdade mig och satte mig och surade istället. Hormonerna ville helst att jag skulle gråta en stund, men jag var helt för arg. Till slut var jag så trött på mig själv att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta! Nu ligger allting huller om buller i bebisrummet där jag kastat det omkring mig. 

När jag vaknade idag kände jag direkt vilken stryk fogarna tagit av alla akrobatiska konster igår, så idag blir det att vila (och spackla borrhål) för mig. Fredrik ska på samkväm med laget hela dagen, så jag får snällt roa mig själv. 

Imorgon däremot är en bra dag. Då är starten på en kavalkad av bebiserelaterade roligheter som kommer pågå fram till BF. Imorgon påbörjas allt med en förlossningskurs. Det ska bli sjukt intressant och förhoppningsvis så kommer det att hjälpa mig lite med min förlossningsrädsla hoppas jag. Så himla taggad! 

Nu, däremot, ska jag försöka sova lite till. Efter att bara ha fått 3 timmar änsålänge inatt så hade jag verkligen behövt det! 


Ha en fin helg hörni! 

Gravid, Just nu, Mobilblogg | | Kommentera |

Vår resa - del 9

Jag vill börja denna del av vår resa med att säga att mycket av det som kommer nu är äkta dagboksinlägg som jag skrivit under tiden allt har pågått. Jag kommer, om det behövs, att lägga till anteckningar som kan förklara eller dylikt om jag känner att det behövs. Är något otydligt så får ni absolut ställa frågor, antingen direkt här i inlägget eller privat. Jag har absolut inget emot att prata om detta och jag skäms verkligen inte för att jag sagt och gjort vissa saker som många säkert inte kan förstå då de inte själva varit i vår situation. 

Jag har inte redigerat något alls för att skydda mig själv. Däremot så har jag tagit bort delar som kan vara känsliga för andra, eller kanske saker som andra inte vill att allmänheten ska få veta. Många gånger har jag bara skrivit en initial, då är det för att personen inte vill bli nämnd i bloggen, något jag vill att alla accepterar. Jag kommer att hålla samma initial för samma person genom hela resans gång. Initialerna kommer inte att ha något med den verkliga personens namn att göra, utan kommer endast att utgå från när personen nämns. Första personnamnet som är borttaget kommer att få initialen A, nästa kommer att få B och så vidare. Jag hoppas att det inte ska ge allt för mycket besvär för er läsare. 

Jag hoppas också att ni kan bortse från eventuella stavfel, syftningsfel och liknande. Jag har redigerat bort en del, men jag vill inte ändra för mycket då det många gånger speglar hur jag känt i situationen, när orden bara rinner ur mig och tårarna gör det svårt att se. Då kan det vara svårt att bry sig om hur språket låter.

 

 

 

2015 forts.

2015-11-11

Såg ännu en Facebook graviditet igår. Blir så ledsen när jag ser att många av mina gamla klasskamrater har både ett, två och tre barn. Jag tycker faktiskt att det skulle vara vår tur nu! Jag är fullt medveten om att livet inte är rättvist, och förstår att det inte kan vara det, men just nu tycker jag faktiskt att jag har fått nog av orättvisor i mitt liv. Hur mycket kan en enda människa bära? Det är tur jag har Fredrik, Emma och Charre att prata med, mina finaste vänner, annars hade jag blivit galen! ❤️

 

Kissarna tröstar alltid när jag är ledsen 

 
 

 

2015-11-12 

Ibland gillar jag att leka tänk om leken med mig själv. Det har jag altid gjort, tittat tillbaka på exempelvis dåliga vägval i livet och föreställt mig hur det hade sett ut om jag valt annorlunda. Jag gör det fortfarande ganska ofta, men nu för tiden handlar det nästan alltid om samma sak. "Tänk om vi blivit gravida direkt när vi började försöka. Då hade vi...". Ikväll låg jag och tänkte på att om vi blivit gravida direkt så hade vi nu haft en liten kiddo som snart skulle fylla två! Det är helt sjukt när man tänker på det. Vi hade kunnat ha en liten tvååring tultande här hemma. Varje gång jag tänker på det så brister mitt hjärta, och jag kan ändå inte låta bli att tänka på det! Samtidigt tänker jag på alla månader som gått, varje gång jag insett att det inte fungerat, hur mitt hjärta krossats varje gång och för varje misslyckade så försvinner en liten bit av mitt hjärta, försvinner tillsammans med det barn som kunnat bli... 

 

 

2015-11-14

Fan! Lyckades glömma att jag inte får bada och kom på det efter mitt andra dopp i havet när jag var och vinterbadade. Så jävla smart! Är livrädd för infektion nu, men pratade med doktorTanja och hon sa att risken var väldigt liten vilket lugnade mig. Får väl hålla koll så jag inte märker av något. 

 

 

2015-11-16

Sådär, nu kom blödningen. Första blödningen efter äggplocket räknas tydligen inte som mens så denna får man inte starta på, men nästa så kör vi igång igen. De sa att blödningen skulle komma efter två-tre veckor, kom idag efter elva dagar, men min kropp brukar inte göra som läkare säger. Nu ska jag bara genomgå denna smärtan (ganska kraftiga menssmärtor just nu) och sen ladda om inför nästa blödning och därmed förhoppningsvis nästa IVF start! 

 

 

2015-11-30

Idag känner jag mig som världens största svin. Lillebror ringde tidigare idag och berättade att de nyligen fått veta att de är gravida. Och jag faller direkt i en djup brunn där jag bara kan tänka "helvetes jävla skit, de har varit tillsammans kortare tid än vi har försökt bli gravida. Var fan är rättvisan i denna jävla fucking världen???". Jag vet att det inte är sådär jättefint att tänka på mig själv just nu, men jag kan inte hjälpa det. Jag ville vara först. Jag ville vara före min sex år yngre bror. Och i allt detta jävla självömkande försöker jag vara stark och tänka att det är faktiskt inte jag som är det viktiga just nu. Men hur mycket jag än försöker så är man själv alltid först i sin värld. I sin jävla värld som bara är ett sjukt helvete ibland. 

 

 

2015-12-07

De senaste dagarna har jag mått fruktansvärt dåligt. Jag har inte haft ork att göra något och när jag tvingats så har jag brutit ihop totalt efteråt och mått ännu sämre. Idag hade Fredrik fått tips av skolpsykologen på hans jobb om psykologer som hon kunde rekommendera, så imorgon ska jag höra av mig till dem. Förhoppningsvis kan jag äntligen hitta någon som jag känner funkar. Behöver verkligen det just nu när jag mår som jag gör. Inte bara pga IVF utan en massa annat skit som är jobbigt. 

 

 

2015-12-13

Idag läste jag någon som skrev till en tjej som går igenom IVF. Hon skrev till den här kvinnan att: "njut nu innan ungarna kommer". Och ja, hon visste om IVF då tråden handlade om det. Hur jävla okänslig får man vara? Seriöst, jag fattar att det kanske inte var illa menat, men som IVFare hade jag aldrig velat höra det! Speciellt inte under pågående IVF, när så mycket står på spel och så mycket känslor och hormoner är i gungning. Jag brukar annars inte vara känslig för att folk säger dumma saker, för jag antar att de inte vet bättre, men detta slog verkligen an en stäng hos mig av någon anledning...

 

 

2015-12-15

Varje gång någon outar sin graviditet, vare sig det är personligen eller på Facebook, någon nära eller ytligt bekant, så krossas mitt hjärta. Idag var det ännu en som jag gått i skolan med. Väldigt många av de jag gick i grundskolan med, i samma årskull, har fått både ett, två och tre barn. Och jag går och hatar varje jävla dag som vi får vänta. Varje. Jävla. Dag!!! 

 

Bilder från denna tid..

Jag försökte verkligen springa ifrån all smärta under denna tid. Det gjorde vi nog båda två faktiskt. Vi försökte att lyxa till livet lite extra med luncher på restaurang minst en gång i veckan, vi sparade inte in på något. Jag tror vi båda behövde ha något som dämpade sorgen. Vi förberedde oss för ännu en jul utan barn och utan att vara gravida. Julen har alltid fruktansvärd under vår barnlängtan. Den är ju så otroligt associerad med barn och det blir då mer påtagligt att vi inte har några. 

Sushi - en lunchfavorit
 
Julbak hos svärföräldrarna
 
 
 
 
 
 
Kortspel och myskväll hos mina föräldrar
 
 
Som sagt, under denna tid försökte vi nog mest springa ifrån verkligheten, den verklighet där vi just förlorat vårt första försök utan att det ens kändes som om vi hade fått en chans. Vi träffade vänner och familj, vi tränade och spelade matcher, vi gick på dejter och hade mysiga hemmakvällar. Men trots att vi försökte glömma så fanns sanningen alltid där, som en tagg i hjärtat som gör sig påmind när man minst vill det..
 
 
 
Tack för att ni tagit er tid att läsa såhär långt. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med när jag berättar om vår resa.
Och var inte rädda att höra av er om ni undrar över något, eller vill dela med er av era egna historier eller kanske bara har en tanke eller åsikt. Jag blir så himla glad när jag får höra från er.
 
Resan, Sofies essens | IVF, IVF - Efter försök 1, Resan 2015 | | Kommentera |
Upp